Svensk hockey “kanadensieras”.

Det väckte stor uppmärksamhet i den svenska hockeyvärlden, när Modo engagerade en 42-årig spelare, kanadensaren Donald Brashear. Hans uppgift är definitivt inte att göra många mål – han lär inte åstadkomma ett enda. Hans uppgift är snarare att vara en form av polis. Han ska se till att Modospelare inte blir skadade. Om han under en match märker att spelare i motståndarlaget går lite väl hårt fram, så ska han reagera. Attackera dem! Ge dem några ordentliga tryckningar eller annan omild behandling. Modo motiverade sitt förvärv med att flera spelare blivit skadade under säsongen, ”Vi har inte råd med att fler råkar illa ut.” Reaktionen från sportjournalister blev dock mycket negativa. Modos beslut var ett steg, som snarare brutaliserar svensk hockey. ”Vi ska inte spela som dom gör i Kanada”. Tydligen har många sportjournalister inte klart för sig att svensk hockey sedan mycket lång tid anpassat sig till hockeyn i Nordamerika, framför allt i National Hockey League. Svensk hockey var helt annorlunda på 1950- och 1960-talen. Dessutom var spelarna amatörer, d.v.s. jobbade vid sidan av spelet. Det var inte bara Sverige utan hela Europa som började anpassa sig till Nordamerika. En orsak var säkert att förhindra irritation och konflikter, som uppstod på grund av de olika spelsätten vid matcher, där europeiska lag mötte Canada och USA. En regeländring innebar att det blev tillåtet att tackla, när spelaren var i sin anfallszon. Det lät inte så revolutionerande, men den sovjetiske coachen Tarasov (Han hade hand om världens i särklass bästa hockeylag) var motståndare. Han framhöll att detta i längden skulle göra spelet hårdare, till och med brutalare. Han fick rätt. Anpassningen till det kanadensiska har skett gradvis och ofta har inga regeländringar varit nödvändiga. Det innebär helt enkelt att allt hårdare tag tillåts. Att spelare tar av sig handskarna och börjar slåss är i dag vanligt och ibland gör domarna inget annat än att försöka avbryta slagsmålet. Allvarligare är att det idag inträffar alltför ofta att spelare efter en brutal tackling drabbas av hjärnskakning. I sin första match för Modo gjorde Donald Brashear succé, trots att han endast spelade 31 sekunder. Supportrarna skanderade hans namn under hela matchen. Nästa match spelade Modo borta mot Färjestad, som i annonser inför matchen särskilt påpekade att publiken kunde få se Donald Brashear. Hans spelsätt lockar tydligen publiken. En annan röst i Modo föreslår att slagsmål på rinken skall vara helt tillåtet, eftersom det skulle leda till fler åskådare. (Tänk om någon föreslog att man skulle tillåta slagsmål inom fotbollen för att få upp åskådarantalet!) Kanadensieringen av hockeyn har tydligen fullbordats.