Tack vare norska hjältar fick Hitler aldrig någon atombomb.Rätt???

Sveriges Television (SVT) har börjat sända den fantastiska historien om hur tio norska motståndsmän genom sabotage lyckades förhindra leverans till Tyskland av tungvatten från Norsk Hydros elektrolysanläggning i Rjukan, (Hardangervidda). Denna dramatiska historia har filmats flera gånger. Det finns en Hollywoodversion, och jag minns en ännu tidigare film, som jag såg som ung pojke. Kanske är sista ordet inte sagt. Dramatiken räcker till! Den nya tv-versionen (går på söndagar)har lockat tidningar att göra utförliga reportage om vad som hände i Norge mitt under andra världskriget. Kanske har de fått extra stoff från SVT, som naturligtvis vill ha så höga tittarsiffror som möjligt. Men i sina kommentarer påstås ett och annat, som kan ifrågasättas. I korthet det här: Nazisterna var på väg att vinna kapplöpningen om vem som skulle bli först med att tillverka en fungerande atombomb. Tack vare de norska hjältarna förlorade Hitler. Därmed räddades ”den fria världen”, och storstäder som London blev aldrig ett Hiroshima, förintat i rök och damm. Mot det kan invändas att Hitler från början inte var så pigg på att stödja forskning om kärnfysik. Han tyckte att det bland forskarna fanns alldeles för många judar. Många lämnade Tyskland. (Det gjorde bland andra Albert Einstein). År 1942 drog USA: s president Franklin Roosevelt igång Manhattan-projektet. Där samlades den fria världens främsta vetenskapsmän. Uppgiften var att konstruera en atombomb. Den vetenskapliga chefen blev Robert Oppenheimer, Dessutom involverades två andra stater, Storbritannien och Canada. Snart sysselsatte projektet över 100000 individer. Ungefär samtidigt hade krigslyckan vänt för Tyskland, framför allt genom katastrofen vid Stalingrad (numera Volgograd). Av detta finner jag det troligt att Hitlertyskland aldrig låg i ledningen i kampen om vem som först skulle ha tillverkat en atombomb, och att Manhattan ledde till att tyskarna blev efter mer och mer. Det fanns ingen möjlighet för Tyskland att göra den storsatsning som Manhattanprojektet innebar. Nederlaget på östfronten kom att kräva stora satsningar av landets resurser för att förhindra nya nederlag. När Hitlertyskland kapitulerade, lyckades segrarna samla ett antal tyska vetenskapsmän, som deltagit i Hitlers atombombsprojekt. De låstes in i ett hus, där de fick stanna kvar tillsvidare. Naturligtvis avlyssnades allt de sa till varandra, och det var de säkert medvetna om. Syftet med denna aktion var att få visshet om hur långt tyskarna kommit. Det var kärnfysiker och andra vetenskapsmän, som lyssnade på vad tyskarna sagt till varandra, och de drog slutsatsen att det tyska atombombsprojektet låg långt efter Manhattan – projektet, och de blev förvånade över det. Om någon undrar över mina källor till dessa påståenden, så måste jag tyvärr säga att jag inte kommer ihåg. Det mesta är (tror jag) hämtat från ett radioprogram som jag lyssnade på för flera år sedan. Churchill var en av många politiker på högsta nivå, som oroade sig för att den nya bomben inte skulle fungera. I så fall, menade han, borde de många toppfysikerna i varje fall klara av att göra tyskarnas dricksvatten radioaktivt. Det fanns i slutet av kriget ett utbrett tyskhat, och ibland kunde även den fria världens företrädare tänka sig att begå krigsförbrytelser!