Varför har tokstollen Donald Trump så många sympatisörer?

I min förra artikel om Donald Trump nämnde jag att han faktiskt backat i opinionsundersökningar. Men det hindrar inte att han ändå har ett starkt stöd och tyvärr faktiskt kan bli president, om han skärper sig och stänger munnen så att inte fler grodor hoppar ut. Att påstå att Obama grundade IS är lite väl magstark liksom att USA:s vapenägare får ta itu med Hillary Clinton. Varför har han, trots alla galenskaper, ett så starkt stöd? Förklaringen ligger till stor del på det faktum att det inte gått så bra för den amerikanska medelklassen. Till den räknar jag då gruppen amerikanska arbetare med relativt höga löner. Däremot har de rika blivit ännu rikare. Det innebär att inkomstklyftorna har blivit större. Detta har naturligtvis skapat missnöje inom breda grupper. Många tycker att de arbetar och sliter, men ekonomin blir inte bättre. Missnöjet riktas också mot politiker som lovar och lovar men inte lever upp till sina löften. Det är detta missnöje som Donald Trump utnyttjar. Han betonar att han, i motsatts till sina motståndare inte är en politiker. Han är någonting nytt, beter sig annorlunda – och väljare tror på honom. De gillar när han driver med andra politiker och har överseende med hans misstag. ”Alla andra hatar honom. Vi älskar Donald Trump just för att han inte är som andra politiker.” Många väljare är helt övertygade om att Trump är ärligare än Hillary Clinton, eftersom hon i motsatts till Trump tillhör det politiska etablissemanget. Det går att dra paralleller till utvecklingen under senare år i flera stater i Västeuropa. Det finns ett utbrett missnöje för att man inte fått det nämnvärt bättre. Missnöjespartier - långt till höger – har vunnit ökat väljarstöd. Värst är det nog i Frankrike, där ett missnöjesparti kan få flest röster i presidentvalet.