Saltön i Stockholms skärgård.

"Saltön", tv-serien som bygger på Viveca Lans böcker om livet på en bohuslänsk ö, blev en succé. Miljontals tittare följde troget ö-bornas öde.
Viveca Lans råkade till och med ut för det Vilhelm Moberg drabbades av, när han höll på med Utvandrarböckerna. Uppvaktningar från läsare, som framförde önskemål om vad som borde hända Saltöbor de fäst sig vid.

Framgången för Saltön fick ”Studio Ett” att göra en intervju med författarinnan. Något överraskande berättade hon att Sveriges Television hade velat flytta Saltön till Stockholms skärgård. Bohuslänningarna skulle alltså förvandlas till Rospiggar.
På frågan om hon kunde acceptera det, gav Viveka Lans ett fyndigt svar, som avstyrde SVT:s planer:
”Det går alldeles utmärkt, bara ni har hummer, räka, musslor och makrill.”

Viveca Lans, med lång erfarenhet av människor i bohuslänska miljöer, menar att hon där observerat egenskaper, som är svåra att finna på annat håll. Och knappast bland rospiggarna:
”Det är ett annat folk, det bohuslänska finns inte”

Trodde verkligen SVT att Viveca Lans kunde gå med på det förslaget?
Och varför i all världen ville de förlägga Saltön till Stockholms skärgård?
På den senare frågan löd svaret att det skulle bli billigare. Det skulle bli kortare avstånd; fördyringar skulle bli speciellt påtagliga, om det uppstod behov av omtagningar.
Det svaret är fullt begripligt under en förutsättning – att det är SVT Stockholm, som står för produktionen.
Men varför var det nödvändigt? SVT Göteborg har gjort många tv-serier, inte minst i bohuslänsk miljö.

Tyvärr är det SVT ville göra i linje med mediesituationen i Sverige. Det pågår en koncentration till Stockholm.

När Lasse Holmqvist skulle ta reda på hur mycket programtid svenska tv-kanaler gjort utanför Stockholm, blev han överraskad. Han fann att av 62 timmars program hade bara fem timmar och 30 minuter producerats i den så kallade landsorten.
"Måste vara fel", tänkte han och räknade om.
Men det stämde. "Nio procent program från det Sverige, där 82 procent lever och verkar", skrev han i Arbetet.

Trots allt hyste han optimism inför framtiden. Han hoppades på en rejäl omfördelning av SVT:s resurser och personal, varvid ett första steg borde vara en utlokalisering av TV2:s nyheter.

Hur blev det? TV2 stannade i Stockholm. Ej heller förverkligades planerna på att den första marksända reklamkanalen, TV4, skulle ha sitt huvudkontor utanför huvudstaden. I stället har nya Stockholmskanaler tillkommit,och SVT försöker beskära distriktens möjligheter att göra riksprogram.

Enligt Holmqvist (i samma artikel i Arbetet)skulle "katalaner, milanesare och befolkningen i Hamburg höja upprorsfanorna om Madrid, Rom respektive Bonn/Berlin så mycket som antydde en tv-dominans som den stockholmska."

Europarådet uppmärksammade för länge sedan det ensidiga kulturutbudet i Sverige genom att framhålla att det är nödvändigt ”att utanför Stockholm bygga upp ett begränsat antal konkurrerande kulturcentra med internationell renomme´”.

Har det blivit bättre?
Knappast