tisdag 4 november 2014

Sverige erkänner Palestina.

Regeringen har gjort allvar av sina planer; nu har Sverie erkänt Palestina som en självständig stat.Därmed bryter regeringen mot en av sina egna kriterier för att erkänna länder som självständiga: De måste ha kontroll över landets territorium. Statsministern och utrikesministern motiverar beslutet med att Sverige ska bli ett föredöme för andra länder, vilket ska leda till fler erkännanden av Palestina. Tja, det där med att betrakta Sverige som ett föredöme för andra länder har varit ett utmärkande drag för tidigare socialdemokratiska regeringar, och nu har också Löfven slagit in på den vägen. Det är tveksamt om han kommer att lyckas. Han och utrikesministern säger att målet är att skapa två stater, som ska leva i fred med varandra. Men problemet är att det knappast finns något större intresse för tvåstatslösningar. Bland palestinierna är utan tvekan Hamas, som med järnhand styr och bestämmer i Gaza, den starkaste kraften. Och Hamas är inte ett dugg intresserad av tvåstatskonceptet. Dom tycks föredra det nuvarande dödläget, som gör det möjligt att då och då skicka missiler mot Israel. Det gör livet osäker för israeler, och det kommer, enligt Hamas förhoppningar, att leda till att de så småningom tröttnar och emigrerar från Israel! Ett faktum är att Hamas i viss mån fått rätt. Ett antal israeler har tröttnat och gett sig iväg. Några har faktiskt valt att bosätta sig i – Tyskland. Den nuvarande israeliska regeringen verkar ej heller intresserad av tvåstatslösningen. Den ger ju stup i kvarten tillstånd för nya bosättningar på Västbanken. Som palestinska förhandlingar har sagt ”Osten är snart uppäten och då finns det inget att förhandla om” Bosättarna och det ortodoxa prästerskapet har förvandlat Israel till något helt annat än det Israel, som beundrades av många i Israels barndom. Denna konflikt har existerar under hela min livstid. Jag minns min mormors upprördhet, när morgontidningen hade nyheten att greve Folke Bernadotte, som fungerat som medlare i konflikten, hade blivit mördad. Vi var många som stödde Israel under ”sexdagarskriget”, där Israel krossade sina arabiska grannstater. Men därefter började stödet för Israel att krackelera i Europa. Å andra sidan är det svårt för mig att känna sympati för i varje fall den starkaste palestinska kraften, Hamas. Kvinnans huvuduppgift tycks vara att föda så många blivande soldater som möjligt. De kan styra sina självmordbombare till totalt oskyldiga israeliska barn och ungdomar. Deras missiler kan inte nå något annat än bostadskvarter i Israel. Nej, jag orkar inte med den konflikten längre!

Inga kommentarer: