Om Finska vinterkriget och Molotovcocktails.

Nu har det gått 75 år sedan Finska Vinterkriget inleddes 30 november 1939. Sovjetunionen hade krävt att Finland skulle acceptera att gränsen mellan de två länderna i sydost skulle flyttas cirka tre mil in på finskt territorium. Detta för att den gamla gränsen, enligt ryssarna, låg alldeles för nära Leningrad. Det hade först förhandlingar om kraven, men de sovjetiska delegaterna var benhårda. Det blev ingen uppgörelse. De finska förhandlarna hann nätt och jämt komma hem, innan ryssarna började bomba. Finland hade goda skäl att misstänka att Stalin fikade efter mer än att flytta gränsen några mil. I augusti hade Hitler och Stalin till världens häpnad ingått en icke-angreppspakt med varandra. I ett hemligt tilläggsprotokoll var de överens om att Finland, Estland och Lettland tillhörde Sovjetunionens intressesfär. Redan i september 1939 fick de baltiska staterna försmak på vad det kunde betyda. De tvingades acceptera att sovjetiska trupper stationerades på deras territorier. Direkt efter angreppet på Finland utropade Stalin den finske kommunisten Otto Kuusinen till ledare av en sovjetisk lydregering. Den fick dock inte tillräkligt stort stöd. Den finska befolkningen ville ha kvar sin självständighet. Angreppet på Finland ledde till våldsamma protester – i Sverige! Sovjetunionens ambassad attackerades och fönsterrutor krossades. Under parollen ”Finlands sak är vår” samlades det in mat ock kläder, som skickades vidare till Finland. Över 8000 svenskar anmälde sig som frivilliga soldater. Regeringen hade visserligen deklarerat att den inte kunde ge Finland militär hjälp – men det blev militär hjälp ändå! Finland fick så många luftvärnskanoner (med ammunition) av Sverige, att det nästan inte fanns någonting kvar, när Hitler ockuperat Danmark och Norge, och ovisshet rådde, om han också skulle ge sig på Sverige. Dessutom fick Finland flygplan. Många skickade som paket efter att skruvats isär till sina minsta beståndsdelar. Dessutom kom det flygplan till Sverige från flera västländer. Planen flögs sedan vidare till Finland av finska piloter. Vinterkriget gick i början inte alls som Stalin hade tänkt sig. Ryska tanks körde fast eller vilse i finska skogar. Eller också slogs de ut av Molotovcocktails. Finska soldater, närmast osynliga i sina vita uniformer i det snöiga landskapet, dök plötsligt upp och kastade mot en stridsvagn en flaska som var fylld med bensin. Många stridsvagnar fattade eld och det gjorde också besättningen. Uttrycket Molotovcocktail skapades som svar på ett uttalande av den sovjetiske utrikesministern Molotov, nämligen att de ryska flygplanen inte alls hade fällt många bomber över Finland. I stället hade planen släppt ut matpaket till den svältande finska befolkningen. Det ironiserade finnarna med genom att börja kalla de ryska bomberna för Molotovs picknickkorgar. Därefter var det lätt att gå vidare och låta Molotovs namn även ingå i finnarnas vapen mot ryska tanks. I längden kunde inte Finland stå emot den sovjetryska övermakten. I fredsuppgörelsen med Sovjetunionen blev villkoren ännu hårdare. Men när 1941 Hitler anfaller Sovjetunionen bestämmer sig Finland för att försöka vinna tillbaka det som avträtts till Sovjetunionen. Det lyckades finska soldaterna med (även svenska frivilliga var med.) Men när man kom till den gamla finskryska gränsen fattade Finlands politiska ledning ett ödesdigert beslut: Att fortsätta in på sovjetisk mark, som aldrig varit finsk. Det gick bra i början – men så vände krigslyckan för tyskarna och Hitlers soldater pressas tillbaka. Nu riskerade Finland att hamna på förlorarsidan i andra världskriget. Det blev än hårdare villkor i uppgörelsen med Stalin. Finland tvingades utarrendera Porkala Udde (Bara tre mil från Hälsingfors!) på 50 år. Den skulle användas som sovjetisk flottbas. Finland skulle dessutom betala ett stort krigsskadestånd till Sovjetunionen. Det ter sig idag helt orimligt! Det var ju ryssarna som startade kriget! En annan orimlighet: Ryssarna krävde att de politiker, som var ansvarige för fortsättningskriget skulle åtalas och dömas. Detta ledde till att den tidigare presidenten Risto Ryti dömdes till 10 års fängelse. Flera andra f.d. ministrar fick upp till 6 års fängelse. Men alla beslut om fortsättningskriget hade fattats i demokratisk ordning och godkänts av Finlands riksdag. De politiker som nu dömde sina tidigare kolleger våndades, men de vågade inte annat än att följa ryssarnas krav. De fruktade att alternativet hade lett till rysk ockupation. Det fanns fler tecken på att ryssarna ville ha mer. Moskva hade drivit igenom att Finland skulle sättas under bevakning av en kontrollkommission, som i praktiken styrdes av ryssarna. Dess ordförande, Andrej Zjdanov , tillhörde Stalins närmaste män och hade spelat en ledande roll i att mörda gamla trotjänare till Lenin. Efter misstankar om att kommunistpartiet planerat en statskupp 1930 hade partiet förbjudits, och många partimedlemmar hade flytt till Sovjetunionen. Avtalet med Sovjetunionen innebar att alla dömda kommunister skulle bli fria. Så skedde också. Partiet omorganiserades och bytte namn och ville nystarta som ett parti, i vilket även socialdemokrater skulle ingå (Liknande utspel sker i de länder som blev vasallstater till Sovjetunionen.) Kontrollkommissionen underkände presidentens förslag till ny statsminister och såg till att en kommunist blev inrikesminister, något som gav inflytande över statspolisen och möjlighet att kontrollera och kanske arrestera motståndare. Den kommunistiske inrikesministern såg till att en kommunistsympatisör blev generaldirektör för Finlands Rundradio (På den tiden fanns det bara en kanal att lyssna på). Hon var dömd till livstids fängelse för kontakter med en sovjetisk agent. Nu gick hon direkt från fängelsecellen till posten som radiochef! Liknande åtgärder ägde rum i länder som senare kom att ingå i Sovjetblocket. Men Finland klarade sig. Det finns många förklaringar till det. En är att Finland under de kritiska åren hade två ledare som insett att enda chansen att rädda Finland var att föra en politik som ingav de sovjetiska ledarna förtroende. Deras namn var Juha Kusti Paasikivi och Uhro Kekkonen.