Fadime vädjade - lyssnade vi?

Det har gått femton år sedan Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa. Två månader tidigare hade hon hållit ett tal i riksdagen, i vilket hon uttryckte förhoppning om att samhället inte skulle ”vända hennes medsystrar ryggen.”

Hur har det gått med det?

Den frågan har flera debattörer nu tagit upp, och helt klart är att våra regeringar har gjort en hel del: skapat skyddande boenden, satsat på utbildning, skapat kompetensteam med ansvar för hedersfrågor. Men de insatserna bleknar inför det faktum att stat och kommuner förblev passiva när det upptäcktes att minst 130 minderåriga barn var gifta och levde tillsammans med vuxna män. Några av dem var endast 13 år! Och några hade redan blivit mammor!

Socialtjänsterna ute i kommunerna ansåg sig inte kunna ingripa, eftersom äktenskapen ingåtts utanför Sverige. Men det problemet kunde klaras av genom att hävda att barns liv och hälsa hotades.

Jag vet inte hur många gifta barn som blev omhändertagna. ”Maken” och hans familj gjorde naturligtvis motstånd. I ett ärende tyckte man att problemet lösts genom att flytta barnhustrun till mannens föräldrar.   

Det finns i Sverige ett flertal muslimska organisationer, som helt öppet ger uttryck för kvinnofientliga åsikter. Dit hör t.ex. organisationen ”Sveriges Unga muslimer”, i vilken f.d. ministern Mehmet Kaplan var ordförande. Deras skrift, ”Kvinnan i islam”, ger mannen rätt att slå hustrun för att få slut på hennes ”oresonliga beteende”.

Mycket återstår att göra för att förhindra att muslimska föräldrar, bosatta i Sverige, tvingar döttrar att ingå äktenskap mot sin vilja. Även sönerna kan råka ut för det. Och än värre: De låter könsstympa döttrarna. Upplysningskampanjer har kanske förbättrat situationen,  men mycket återstår.

Muslimska föräldrar har lyckats könssegregera delar av skolans gymnastiktimmar. Det handlar framför om simundervisningen. Inga pojkar får vara med, när flickorna skall lära sig simma! Om skolan inte går med på det, kommer inte muslimska flickor till simhallen – och lär sig inte att simma. Flera skolor har gett efter inför det hotet.

   Helt fel! Skolan måste få dessa föräldrar att förstå att även gymnastikämnet är obligatoriskt och att föräldrarna är skyldiga att se till att deras barn kommer till skolan! Eftergifterna är ett bra exempel på den svenska rädslan för att ta ställning för att undvika bråk.