Bashar al-Assad och Bashar-al-Assad har gjort illdåd - Vem av dem är värst?

Det finns fortfarande länder, som styrs av diktatorer som utnyttjar sin ställning. De ingriper i allmänhet benhårt mot tecken på missnöje i landet. Ett exempel är Syriens president, Bashar al-Assad. Ett annat Nordkoreas ledare Kim Jong-Un. Båda är ytterst ansvariga för vedervärdiga illgärningar, som de begått efter att ha kommit i maktställning.

      Min fortsatta text ger några exempel. Själv funderar jag på vem av de två, Bashar-al-Assad eller Kim Jong-UN) som är den värste skurken. Kan ni som läser det här hjälpa mig? Vem av dem är värst?Ni svarar enklast genom att skicka en ”kommentar”.

Jag läste häromdagen en rapport om hur vedervärdigt regimen i Nordkorea beter sig mot sin egen befolkning. Barn kan bli avrättade. En flicka i sjuårsåldern blev ihjälslagen för att ha spillt ut några sädeskorn på golvet. En kvinna blev avrättad för att hon sett en Hollywood-film. En man använde en tidning för att torka upp en utspilld drink. Men tidningen innehöll ett porträtt på den förre ledaren Kim Jong-il. Det ledde till att han hamnade i Nordkoreas Gulag-system. Och då är risken stor att man får stanna där livet ut.

Det är faktiskt möjligt att mista livet för att en farfarsfar, som varit död i 50 år, gjorde något som regimen inte gillade. Farfarsfar måste bli farfarsfarfar för att slippa vedergällning.

Än värre är kanske att makthavarna gjort föga för att förhindra svält i Nordkorea. Själva klarar de sig, men miljontals maktlösa nordkoreaner får jaga möss, råttor och gräs för att få något i magen.

Värst är det för dem som hamnat i Nordkoreas Gulag. De riskerar hård bestraffning för minsta förseelse. En fånge råkade tappa en symaskin och då skar en vakt av ett finger på honom. Han var tacksam för det! Han hade nämligen trott att han skulle förlora hela handen.

 Även barn kan hamna i Gulag – det gäller ju att radera ut klassfiendernas frön – men det förekommer också tvångsaborter, t.ex. för kvinnor som försökt fly, men gripits och skickats tillbaka till Gulag. En kvinna hade ändå lyckats fullborda graviteten. Ett vittne berättar i en FN-rapport:

”Det var första gången vi såg en babis födas. Vi tittade på den och var så lyckliga. Så plötsligt hörde vi fotsteg från en vakt som beordrade mamman att dränka sitt barn. Hon bad för barnets liv. Hon sa att hon fått veta att hon aldrig kunde bli gravid men att hon haft enorm tur och blivit det ändå. ”Snälla, låt mig behålla barnet”, bad hon men vakten slog henne. Bebisen bara grät. Mamman tvingades med skakande händer plocka upp bebisen och dränka den med ansiktet före ned i vattnet.”

Jag vet inte om jag någonsin har läst en lika vedervärdig text!

Kim Jong-Un är diktator nummer tre i Nordkorea.  Ingenting tyder på att han är beredd att ändra på sina föregångares politik. Det innebär att t.ex. tvångsdränkningar av nyfödda kan fortsätta.

Kim Jong-UN kan få konkurrens från Syriens president, Bashar al-Assad. Han är ögonläkare och arbetade i Storbritannien, när han plötsligt kallades hem. Hans pappa, som var Syriens president, hade avlidit och Bashar skulle efterträda honom. Posten som president har stannat inom familjen.

Det var många som hoppades att tronskiftet skulle leda till reformer och på lång sikt demokratiska reformer.  Den ”arabiska våren” hade ju inletts i Egypten och Tunisien – med krav på reformer.

 Det såg lovande ut! Den ”arabiska våren” borde kunna sprida sig till Syrien!

Det blev demonstrationer av framför allt ungdomar, men Bashars svar blev en chock. Demonstranterna möttes av tungt beväpnad polis och militär. Många blev arresterade och hamnade i  lokaler, som inretts för misshandel. De fick ligga i timmar på ett kallt betonggolv. De hörde att misshandel pågick i ett angränsande rum. Så blev det deras tur. Poliser, utrustade med järnrör, misshandlade dem hänsynslöst. Många fick men för livet.

Men regimen gjorde ett taktiskt misstag. Polis gav sig på barn, som ritat ”fula gubbar”, som liknade Bashar och hans kolleger. Ingripanden mot små barn gjorde många syrier ilskna. Fler och fler anslöt sig till demonstranterna, som till och med vågade kräva regeringsmedlemmars avgång. I slutändan rådde fullt inbördeskrig, som hotade Bashars ställning.

Men han hade en räddande ängel, Vladimir Putin. Den ryske presidenten grep in i kriget på Bashars sida. Det räddade Bashar.

Under hela inbördeskriget har Bashars flyg riktat slag mot civilbefolkningen. Helikoptrar har fällt oljebomber, som utlöser våldsamma bränder över oskyldiga människor. Även den förbjudna nervgasen sarin har använts. Enligt Syrian Network for Human Rights har fler än 100 000 människor gripits sedan upproret startade, och det är fortfarande oklart vad som hänt många av dem. Amnesty International har rapporterat om tusentals hemliga avrättningar av politiska fångar. Anhöriga tvingas att i åratal leva i ovisshet om vad som hänt deras nära och kära.

Däremot har tusentals islamister frigivits sedan upproret startade, och de har i många fall blivit ledare för beväpnade grupper. Regimen föredrar att handskas med islamister, eftersom de talar samma språk, ett sekterismens och våldets språk.

Försök alltså ta ställning: Vem är den värste,

Kim Jong-Un eller Bashar.

Klicka på kommentarsfunktionen. Om ni vill kan ni också motivera ert val av buse nummer 1.

Hälsningar

Göran Wassenius