Krönika om Gudrun Schyman.

  EU-valet bjöd på många överraskningar. En av dem är Feministiskt Initiativs framgångar. Allt beror naturligtvis på partiets skapare, Gudrun Schyman. 

   Ingen tvekan om att hon är en politiker med fingertoppskänsla – men samtidigt måste det sägas att hon är kontroversiell. Och hon slår med råge alla andra partier i att lova väljarna ett kommande himmelrike utan att säga någonting om hur alla godbitarna ska betalas.

   Dessutom finns det inslag i hennes politiska karriär, som inte är särskilt hedrande för henne. Ganska säkert hoppas hon på att det mesta ska vara glömt nu.

   I sin ungdom var Schyman medlem i ett parti på yttersta vänsterkanten Marxist-Leninistiska Kampförbundet. Det försökte hon senare bagatellisera; hon har sagt att hon gick med för att det anordnades ”dans” inom MLK. En annan bild av den unga Gudrun Schymans radikalism ger Jan Guillou i självbiografin ”Ordets makt och vanmakt”. Han var med om att starta kulturtidskriften Folket i Bild/Kulturfront. Tanken var att till den nya tidskriften knyta lokala föreningar. I en sådan var Gudrun Schyman ordförande. När föreningarna höll möten var allmänheten inbjuden, men intresset var svalt. Därför blev Jan Guillou positivt överraskad när ”två tanter” infunnit sig till ett möte. De ville stödja Folket i Bild/Kulturfront.

Men Gudrun Schyman deklarerade att först måste alla närvarande redogöra för sin klassbakgrund. Tanterna sa sig inte förstå frågan och påpekade att de trott sig ha kommit till en tidningsorganisation. Det hindrade inte Gudrun för att utsätta dem för ett korsförhör. De kom aldrig tillbaka till Gudruns förening…

År 1988 valdes hon in i riksdagen. Två år senare utmanade hon Lars Werner om partiledarskapet men förlorade. Hon hade bl.a. kritiserat honom för eftergifter och uppgörelser med socialdemokraterna.

1993 efterträdde hon honom som partiledare. Till sin förvåning kunde Werner nu konstatera att Gudrun som kapten på skutan var beredd göra upp med socialdemoraterna – alltså det hon kritiserat honom för.

Hon hade stora framgångar som partiledare. I valet 1998 fick Vänsterpartiet 12 % av rösterna och blev det tredje största partiet.

Under sin storhetstid lade hon sig till med vissa ”drottningsfasoner”. Hon kunde anlända till möten, eskorterad av ett hov. En i sällskapet hade äran av att få bära hennes handväska.

    Gudrun hade alkoholproblem, och några gånger hade hon varit berusad på mer eller mindre offentliga tillställningar. Men nu visade hon sin styrka! Hon gick direkt ut i media, erkände sina problem och nämnde att hon sökt vård. Bekännelsen gjorde så starkt intryck på journalisterna att de inte ville skriva om hennes fadäser. I stället mailade de texter till varandra om vad de trodde hade hänt, när Gudrun gjorde bort sig. 

 År 2003 kom hennes stora bakslag. Det hade uppdagats att hon en följd av år yrkat avdrag i deklarationen för kostnader hon inte själv betalat. 

Det rörde sig inte om enstaka underlåtenhet. Hon hade under lång tid fått ersättning av riksdagen eller partiet för utgifter men ändå yrkat avdrag i deklarationen. Jag minns att jag undrade om hon för en och samma utgift fått betalt av både parti och riksdag och sedan dragit av i deklarationen.  

Vänsterpartiet fick kalla till krismöte. Gudrun måste avgå, men de flesta tyckte säkert det var sorgligt att bli av med sitt draglok.

Gudrun kom undan med 50 dagsböter.

   Vänsterpartiets sympatier för henne avtog snabbt med tanke på vad hon gjorde efter avgången som partiledare. Hon behöll nämligen sin riksdagsplats. Det hade varit OK, om hon fortsatt arbeta för partiet som vanlig riksdagsledamot. Men det gjorde inte Gudrun. Det normala riksdagsarbetet ägnade hon ett förstrött intresse, och i december 2004 meddelade hon att hon lämnat Vänsterpartiet men ändå skulle behålla riksdagsplatsen. Hon menade att ”hennes väljare” ville att hon skulle bedriva ”feministisk politik” i riksdagen.

Det budskapet var det inte många som köpte. I första hand röstar vi på valdagen på ett parti. Det gäller även för Gudrun Schyman. Vänsterpartister i riksdagen hade all rätt att kräva att hon måste lämna riksdagen, eftersom hon gått ur partiet

   Men hon gick längre än så: 2005 bildades Feministiskt Initiativ. Från sin riksdagsplats för Vänsterpartiet verkar således Gudrun Schyman för ett annat parti, som senare kom att ta röster från just Vänsterpartiet! Förmodligen fick Vänsterpartiet i praktiken också vara med om att finansiera det nya partiets födelse.

   Men det gick dåligt för det nya partiet i riksdagsvalet 2006 och nu miste hon till sist sin riksdagsplats.

Under Almedalsveckan 2010 sökte hon få uppmärksamhet genom att elda upp 100000 kr i form av1000-kronorssedlar. Hur många svältande barn hade kunnat få en dräglare tillvaro för 100000 kronor? Hur många förtryckta kvinnor i länder, dominerade av talibanliknande grupper, hade kunnat få hjälp?

 De programförklaringar som FI gjort är genomsyrade av Gudruns idéer.  Rot- och Rutavdragen bör tas bort. Gudrun verkar vara särskilt hätsk mot det s.k. ”pigavdraget”. Men Gudrun lever inte som hon lär och har själv utnyttjat rutavdraget.

  Jag har tidigare bloggat om FI:s synpunkter på skolan. Här kan tilläggas att när det gäller grundskolan ska det finnas ett obligatoriskt ”könsmaktsperspektiv”. Det perspektivet är något som extremfeminister för fram i olika sammanhang. Något förenklat innebär det att män alltid förtrycker kvinnor, som förpassas till en underordnad ställning. Att göra denna i grunden obevisade teori till ett obligatoriskt ämne för barn i grundskoleåldern vittnar om dåligt omdöme. I ett annat mål betonas vikten av ”feministiskt självförsvar” och utbildning i hur ”föreställningar om manlighet” begränsar kvinnor och flickor.

      Budskapet att kvinnor alltid är förtryckta (även om de inte är medvetna om det) genomsyrade också Gudrun Schymans s.k. ”talibantal”, där hon jämförde svenska män med talibaner. Därför är det viktigt att flickor tidigt lär sig att försvara sig gentemot de hotande männen. Gudrun har ju också lanserat tanken att det är rimligt ta ut en skatt på män, eftersom män är så överrepresenterade när det gäller våldshandlingar.

   I sin syn på männen som grupp har extremfeminister ett betraktelsesätt som skulle kunna kallas ”könsrasism”. Männen är annorlunda, mer primitiva, kvinnor måste kunna försvara sig mot dem. Det liknar resonemang som framfördes under kolonialismens glansdagar: ”Vi måste kunna försvara oss mot de primitiva infödingarna”.

  Vidare ska det överallt i skolorna finnas skolsköterskor, kuratorer, social- och specialpedagoger samt diskrimineringskontaktpersoner. 

  Regeringen måste ha ett jämställdhetsdepartement, medan en jämställdhetsmyndighet ska granska andra myndigheter

 

  När det gäller ekonomifrågor skall enligt FI ”en feministisk ekonomi införas”. Men vad innebär det? Jo, att ”spekulationsekonomin ska avskaffas”.                                 

Men vad skall komma i dess ställe?

Om det – inga besked.

Gudrun Schyman kan räkna med att få många frågor om det inför riksdagsvalet…

  FI vill att vi ska arbeta sex timmar om dagen men med bibehållen lön. Alltså arbeta sex timmar men få lön för åtta. Vad innebär det i praktiken? Om vi jobbar mera intensivt, skulle vi på sex timmar kunna uträtta det vi tidigare gjorde på åtta. Men det är orealistiskt! Det skulle leda till massjukskrivningar av utslitna människor

En sak är klar: Om alla FI:s förslag genomfördes, skulle Sverige hamna i samma situation som Grekland, d.v.s. med enorma budgetunderskott och massarbetslöshet. Den svenska kronan skulle förvandlas till en skräpvaluta.