Ett korkat twitterexperiment som skämmer ut Sverige!

Svenska Institutet ska ju göra reklam för Sverige. Göra utlänningar nyfikna på vårt land, vilket kan leda till ett besök i Sverige.
Nu har vi fått ett exempel på hur det marknadsföringen kan gå till. Naturligtvis har Svenska Institutet ett twitter-konto, som ”lånas ut”. En svensk i taget får under en vecka skriva vad som helst på engelska.
   Jack Werner ska vara den förste skribenten, och han berättar att en av hans fritidssysselsättningar är att masturbera. Tja, om det blir tid över, står det väl honom fritt att göra det – men lockar det besökare till Sverige? Tror de att de kan få stå och titta på?

En annan skribent, Sonja Abrahamsson, har demonstrerat sina djupa historiska kunskaper. Hon skriver: ”Före ww2 (det står för andra världskriget) så var Hitler ett av de populäraste namnen i världen. Jag vet. Det är lika chockerande som delfinvåldtäkt”.
 Jag vet inget om delfinvåldtäkter. Men jag vet att Hitler var populär, men endast i Tyskland. Hans anhängare utanför Hitlertyskland lyckades i allmänhet endast få mer än ett par procent av rösterna i de val som ägde rum. Strax före andra världskriget utbrott september 1939 hade han hunnit med att demonstrera vad hans politik gick ut på (kristallnatten, ockupationen av Tjeckoslovakien) och var på väg att bli den mest fruktade och avskydde människan i världen.

Men än värre är ett annat inlägg av henne:
Vad är grejen med judar? Man kan inte se om en person är judisk, om man inte ser deras penisar och inte ens då kan man vara säker!?
Jag vet inget om Sonja Abrahamssons meriter som penisobservatör, men det hon skriver är både korkat och pinsamt. Tydligen vet hon inte ens att judiska pojkar utgör en mycket liten minoritet av de pojkar som genomgått manlig omskärelse. De flesta är muslimer.
   Vilka turister kan Sonja Abrahamsson locka till Sverige? Finns det fler som undrar över ”grejen med judar"?

Utländska medier och komiker har uppmärksammat det inträffade. Ingen vidare reklam för Sverige! Ansvaret vilar naturligtvis på Svenska Institutet, som inte verkar bekymra sig. ”Vi har alltid haft som utgångspunkt att vi inte vill censurera”, säger marknadschef Maria Ziv.

Men är hon inte ytterst ansvarig för det som skrivs på kontot?
Och hur utses de som ska twittra?