Hans Andersson,
mångårig kommunpolitiker i Åtvidaberg, berättar i en artikel i Aftonbladet att
han har avgått från posten som kommunfullmäktiges ordförande. Han har gjort det
i protest mot Migrationsverkets
agerande gentemot Åtvidaberg. Han menar att den demokratiska processen är satt
ur spel, när ett statligt verk kan och får behandla en kommun på det sätt som
skett i Åtvidaberg.
Via mejl meddelade
Migrationsverket med endast två dagars varsel att cirka 200 flyktingar skulle
flytta in i ett nedlagt hotell. Inget samråd skedde med kommunen, som ställdes
inför fullbordat faktum.
Att hotellet redan
var uthyrt till ortens ”anrika och omhuldade fotbollsförening” (ÅFF) bekymrade
inte Migrationsverket. ÅFF åkte ut på gatan trots ett giltigt hyreskontrakt.
Dessutom samarbetar Migrationsverket med Bert Carlssons Jokarjo AB, som hyr ut hotellet till Migrationsverket. Hotellet ägs
av en privat entreprenör, som samtidigt
hyrt ut hela byggnaden till både Migrationsverket och ÅFF. Det finns alltså ett
antal mellanhänder, som kan ta hand om skattebetalarnas pengar.
Hans Andersson anser
sig inte kunna vara med i detta smutsiga spel och föredrar att avgå.
Men ”för säkerhets skull” vill han tillägga att hans
ställningstagande inte har något med rasism att göra. Det handlar i stället
om bristen på demokrati: att det kommunala parlamentet måste ha inflytande över
åtgärder, som starkt påverkar kommunen och dess invånare.
I artikeln motiverar
han utförligt sin kritik mot Migrationsverket, och hans argument är starka. Men
ändå misstänker han att han kan bli utsatt för beskyllningar om rasism.
Hans är därför ett utmärkt exempel på hur lätt det är att bli
anklagad för det.
Egentligen
borde begreppen ”ras” och ”rasism” inte användas i detta sammanhang. Rasläror
var aktuella på Hitlers tid och borde förpassas till någon historisk
skräpkammare. I dag handlar det i stället om fördomar och negativa
attityder till grupper av olika slag, t.ex. flyktingar, invandrare. Eller
etniska grupper som romer.
När miljöpartiets Åsa Romson talade i Almedalen uttryckte
hon fördomar mot grupper av ett helt annat slag: Hon vände sig mot ”vita heterosexuella” och ”medelålders män”, ”köttätare” och bilister. Tyvärr är jag något osäker på hur hon
menade. Talar hon om fyra olika grupper?
Eller menar hon att alla medelålders män är köttätare och bilister? Helt säkert har hon en mycket negativ
inställning till köttätare och bilister. Det är otrevliga varelser, som förstör
för oss andra!
Eftersom Åsa Romson
uttryckte sig på det sättet, är det ingen tvekan om att hon hyser fördomar mot
grupper, som utgör en stor del av Sveriges befolkning.
Det gör i än högre grad Gudrun Schyman, som kanske är
tillbaka i riksdagen efter valet i september. För några år sedan föreslog hon
en särskilt skatt på män med motiveringen att män är mer brottsliga än kvinnor.
Alltså, alla män skulle betala den skatten.
I sak har hon rätt, brottsligheten är högre bland män. Men
alla män begår inte brott. Totalt oskyldiga män skulle drabbas, och kvinnor,
som begår brott, skulle slippa undan den skatten.
Gudrun Schyman är ju infödd stockholmare, och vad skulle hon
säga om förslaget att ta ut en särskilt skatt på alla stockholmare eftersom
huvudstaden varit överrepresenterad i brottsstatistiken?
Det skulle vara lika fel med en stockholmsskatt som med en
mansskatt!
En intressantare fråga är att det skett viss utjämning
mellan män och kvinnor, när det gäller brott. Det skulle ju kunna tyda på att
män inte är mer brottsbenägna från födseln utan att överrepresentationen
sammanhänger med att pojkar och flickor inte uppfostras på samma sätt.
Tydligen är det så
att alla människor har fördomar; vilket dock inte innebär att alla är rasister
– ett begrepp, som inte borde användas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar