Det finns i varje fall vissa statistiska fakta som talar för
det. Ett är att det skett ett trendbrott i befolkningsstatistiken. 2013 var det
fler som flyttade till glesbygden än som flyttade därifrån.
Men det kan till viss del förklaras med att
många flyktingar, som fått uppehållstillstånd, blivit kommunplacerade i glesbygdskommuner.
Vidare har intresset
för att lära sig odla sin egen mat ökat kraftigt, och flera av de folkhögskolor
som erbjuder utbildning i självförsörjning och ekologisk odling tvingas säga
nej till många som söker.
Fler och fler ungdomar praktiserar på gårdar, och det blir
allt fler gårdar som vill ta emot dem.
Om det nu verkligen
rör sig om en ny trend – hur skiljer den sig från 1970-talets Gröna Våg?
På den tiden hade
den onekligen en politisk slagsida. Många betraktade den som en vänsterrörelse.
Å andra sidan var kanske centerpartiet det parti som drog mest nytta av den.
Vidare var 70-talets Gröna Våg knuten till antikärnkraftsrörelsen.
Dagens GrönaVåg är mera diffus, lågmäld, knyter inte an till
något specifikt.
Några i P1 Morgon
förklarade det ökade intresset för landsbygden med bostadsbrist, arbetslöshet
och ett behov av att komma bort från stressen i storstäderna.
Det vore naturligtvis mycket positivt, om det verkligen
handlade om en ny ”Grön Våg”. Ökad befolkning på det s.k. landet skulle tvinga
politiker att intressera sig mer för den delen av Sverige.
Men jag föredrar
att ligga lågt. Vänta och se. Inte hoppas för mycket – och det på goda grunder.
Storstädernas dragningskraft är fortfarande alltför stark, framför allt bland de
yngre, för att jag ska tro på ett trendbrottet. Och så har vi det där med att statistiken
för glesbygden förbättras av kommunplacerade flyktingar. På 1990-talet var det likadant,
men så småningom försvann de flesta till större kommuner. Så, Wait and see!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar