Det blir alltid turbulens när det har röstats om vem som ska
sjunga för Sverige i Eurovision Song contest .
I år handlade missnöjet
framför allt om den internationella juryn, som sades ha berövat svenska
folket på segern. ”Folket” ville att Nano skulle vinna, men det gjorde i
stället Robin på grund av ”alla
utlänningar” i den där juryn! Och varför ska röstande från Malta och Israel ha
rätt att bestämma över "Folket” ?
Att även journalister kritiserade eller
dömde ut den internationella juryn var något överraskande. De borde ha klart
för sig att resultatet inte alltid blir lyckat, när vinnarlåtar ska utses genom
”folkomröstningar”. Ibland blir det rena katastrofen….
Kom ingen journalist ihåg vad som
hände när århundradets bästa schlager
skulle utses i en ”folkomröstning" i
Sverige? Alla schlagers från 1900-talet fick delta.
Det vinnande bidraget blev ”När ljusen ska tändas där hemma”. Yngve
Stoor stod för musiken. Men när segraren skulle intervjuas i Sveriges Radio var
han ganska generad. Han var helt medveten om att hans verk inte höll någon
högre kvalitet.
Här är vers ett och två:
Var gång skymningen
stilla sig sänker,
mina tankar till hemmet
då går.
Och jag ler fastän
hjärtat det gråter,
när mot kvällen jag
hemlängtan får.
Och när ljusen skall
tändas därhemma,
uti drömmen jag åter är
där.
Hemmets ljus skall väl
aldrig jag glömma,
ty det minner om dem jag
har kär.
Detta är knappast något
för Song Contest av idag!
Men sentimentala
tongångar med hyllningar till hembygden var länge mycket populära i Sverige.
Den internationella juryn bör inte skrotas! Den fyller en viktig funktion, att se till att segraren i uttagningen inte är alltför svensk. Arrangörerna är inte i första hand ute efter att hitta den låt som uppskattas mest av "Folket" utan den som har störst chans att hamna i topp i finalen.
Första gången Sverige
deltog i Song Contest var det Alice Babs
som sjöng och hon blev fyra. Men sedan gick det sämre. Sverige parkerade i
bottenskiktet gång på gång. Men det kunde ha vänt ordentligt, när Owe Thörnqvist inför uttagningen 1962 dök
upp med sitt verk ”När min vän”, som Monika
Zetterlund skulle sjunga. Det var en fantastisk melodi, som passade henne
perfekt. Men de svenska arrangörerna hade bestämt att nu skulle det
folkomröstas igen och då blev ”När min vän” bara tvåa. Vann gjorde i stället ”Sol och vår”, en ordinär svensk
schlager av det slag som världen utanför Sverige inte röstar på. Det gjordes
försök att få Inger Berggren (som skulle sjunga "Sol och vår") att överlåta förstaplatsen till Monica, men det
gick hon naturligtvis inte med på. Så Monica fick inte chansen sjunga När min vän… och i vanlig ordning hade
Sveriges bidrag inte en chans.
Men året därpå fick
Monica sjunga, men det var en låt som vare sig hörde hemma i Song Contest eller
bland de svenska slagdängorna. Däremot var det tydligen ett välgjort
arrangemang, som fick mycket beröm av musikerna. Men dom röstade inte.
Monica fick inte en enda
röst! Någon har sagt att delar av publiken viskade en fråga till grannar i
publiken:
”Vad säger hon?”
Men i fortsättningen
gick det något bättre för Sverige – dock med
undantag för åren 1977- 1979 då Sverige på nytt hamnade bottenträsket. Men 1974 hade vi haft den fantastiska succén med Waterloo.
Sverige kunde tillhöra vinnarna i Eurovision Song Contest.. Det fanns kunskaper om vad som passade i Song Contest – och vad som inte passade.
Och eftersom årets final ska äga rum i Ukraina, ett land som befinner sig i
krig, kan det bli mycket stökigt innan allt är över. Som det ser ut nu får
Rysslands bidrag till Song Contest inte vara med i finalen. Men sista ordet är
nog inte sagt än!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar