Under sin ”date” verkade president Donald Trump och Storbritanniens
premiärminister Theresa May trivas med varandra. Enligt gammal tradition råder
ju ”en speciell relation” mellan dessa
länder. Theresa hoppas tydligen på att
få till ett frihandelsavtal med USA, som skulle kunna göra utträdet ur EU
lättare och bli ett steg mot hennes globala Storbritannien. Trump hoppades kanske på att ett stärkande av den
speciella relationen skulle göra det lättare att dra ned på engagemanget i
Nato. Men troligen kommer inte dessa drömmar att förverkligas.
Trump sa visserligen efter mötet att han så snart som möjligt ville ha
ett frihandelsavtal med Storbritannien. Men (som vanligt) underskattar han svårigheterna. Storbritannien kan inte
ingå sådana avtal innan EU-utträdet är avklarat. Och det tar minst två år. Och
Trump måste göra sig av med sin slogan ”America first”. Kommer han att göra
det? Storbritannien kan förlora det tullfria tillträdet till Europas bilmarknad.
Är Trump beredd att hjälpa May genom att liberalisera USA:s införselregler för
brittiska bilar? May vill dra ned på invandringen till Storbritannien, men det
kan göra det svårt för investerare att rekrytera kompetent personal. Trumps tro
att en satsning på relationerna med Storbritannien ska kunna ersätta alla de
allianser, som USA har bildat efter andra världskriget, är helt orealistiskt.
Storbritanniens militär kommer inte kunna erbjuda något omfattande stöd till
militära insatser på grund av omfattande militära nedskärningar.
Och det är inte troligt att May accepterar en försvagning av Nato eller
ytterligare splittring av EU.
Ett frihandelsavtal mellan USA och Storbritannien skulle kunna gynna båda
länderna. Men den speciella relationen får inte bli ett verktyg för att
försvaga andra västerländska allianser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar