EU:s sammanbrott.

Förhandlingarna om EU:s långtidsbudget har brutit samman. Delegaterna har åkt hem och rapporterat.

Strängt taget var det väntat, och det är lätt att säga att det kommer bli svårt att nå en uppgörelse. Vidare: När det till sist blir en kompromiss, kommer flera länder att vara mycket besvikna.

Det finns många orsaker till problemen. Ett är kravet på enighet för att ett beslut i denna fråga ska bli giltigt. EU:s ursprungliga konstitution skrevs när det fanns sex medlemsländer. Alla låg i Västeuropa. Beslutsfattarna kände varandra väl. Visst fanns det motsättningar, men det gick att kompromissa i en liten krets. I dag har EU vuxit till 27 stater. Det är omöjligt att känna varandra lika väl. Det är nästan omöjligt att sitta och diskutera och kompromissa sig samman i en så stor församling.

En annan orsak är jordbruksstödet. När EU bildades (eller rättare sagt dess föregångare EEC) rådde det brist på mat. Stödet till jordbruket gjordes för att öka produktionen av mat. Det gav snabbt resultat. Jordbruksproduktionen ökade kraftigt, så snart blev det överskott. EU byggde upp berg av smör, mm, som fick säljas till underpriser utanför Europa. Jordbruksstödet borde ha tagits bort, men bönder i Europa, som vant sig vid stödet, demonstrerade. Framför allt Frankrike vägrade gå med på det nedskärningar.

I dag är det ännu värre. Genom utvidgningen av EU har massor av bönder i Central- och Östeuropa blivit EU-medborgare. Deras hemländer får därför mycket pengar från EU. Tre fjärdedelar av EU:s budget går till jordbruket, och det förslag som cirkulerade igår föreslog att stödet skulle öka! Det är ingenting annat än rena vansinne!
Därför finns det nu i EU stora motsättningar mellan rika och fattiga länder. Sverige har pratat förgäves för en minskning av jordbruksstödet och fått visst stöd från några andra länder.

Sverige vill också att EU:s budget skall krympa, något som Storbritannien driver än hårdare. De fattigare länderna tycker precis tvärtom.

Därtill kommer att finanskrisen i Europa gör situationen än värre. Grekland och i viss mån även Spanien riskerar att med sina underskott gå i konkurs. I det rikaste landet i EU, Tyskland, finns en trötthet över att betala för länder, som enligt många tyskar, inte har skött sin ekonomi. Men greker tycker med viss rätt att omvärldens krav på besparingar och nedskärningar har gått alldeles för långt. Inspektörer från Tyskland påminner dem om Tysklands ockupation under andra världskriget.

Själv undrar jag om inte EU har blivit för stort. Det var lätt för invånarna i de sex ursprungliga länderna att känna viss samhörighet med varandra. Den finns knappast kvar idag. Och motsättningarna inom EU är större än någonsin.