Obama vann - men sen då?

Visst var det glädjande att Obama vann, men vad göra nu?


Strängt taget är han i samma situation som före valet: Det är republikansk majoritet i representanthuset, och extremisterna från teaparty-rörelsen finns kvar. De har ju öppet deklarerat att det viktigaste av allt är att sätta stopp för Obama. Enligt dessa extremister är det fel få abort efter en våldtäkt, eftersom det var Guds vilja.
Och vi ska inte göra något åt klimatförändringar, eftersom Gud styr över vädret.

Tydligen avskyr de Obama; kanske är det en form av rasism. Jag har jämfört det med Palmehatet i ett tidigare inlägg.

Några svenskamerikanska republikaner menar att svenska kritiker av högerutvecklingen i "Grand Old Party" sker utifrån ett felaktigt svenskt vänsterperspektiv. Det där är nonsens! Även många republikaner i USA säger att deras parti har blivit ”kidnappat” av en extrem rörelse, och att de inte känner igen  sig.

Om utvecklingen fortsätter, kan det gynna republikanerna på ett oväntat sätt. En statsvetare påpekade i Sv.D att pragmatiska väljare kan dra den tyvärr riktiga slutsatsen att endast en republikansk presidentkandidat har möjlighet få representanthusets republikaner att acceptera kompromisser. Då röstar de på den republikanska kandidaten, som lättare kan få igenom nödvändiga beslut i kongressen.

Ok, Obama har säkert sina brister, när det gäller att förhandla och köpslå. ”Han kan inte vrida om armen på konkressledamöter, något som Lyndon Johnson kunde.” Och han har visst inte spelat golf med en enda republikan under sina fyra år som president. Själv höll jag på Hillary Clinton under de demokratiska primärvalen, och jag är övertygad om att hon hade lyckats bättre med kongressen, inte minst för att hon är betydligt mera erfaren.

Men under de två första åren lyckades ju ändå Obama åstadkomma en hel del: stimulanspaketet och sjukförsäkringen. Det var efter republikanernas seger för två år sedan, som hans situation blev helt omöjlig.

”Change and Hope” var de stora orden 2008.

Så låt oss hoppas!