Flyktingbarnen och tolkarna

Migrationsminister Tobias Billström står på sig! Han vill inte att tolkarna i Afghanistan ska få uppehållstillstånd i Sverige.


Men han vill inte säga det rent ut. Han säger i stället att de inte kan ”särbehandlas”. Det innebär att de precis som andra asylsökande måste ta sig till Sverige och där söka asyl. Och tydligen är det inte säkert att de får det!

Att jämföra tolkarna med ”andra asylsökande” är genant. Han bortser helt från att de riskerat sina liv för Sverige och förmodligen räddat livet på svenska soldater. Deras insats handlar inte bara om att tolka. De har följt med svenska soldater på uppdrag; hört sig för med bybor och kunnat inhämta viktig information, och läst av stämningar.

När Sverige drar sig ur Afghanistan riskerar de att bli mördade av talibaner, som betraktar allt samarbete med utlänningar som förräderi.
Det är skamligt!

Tolkarna har dubbel anledning få uppehållstillstånd i Sverige. Dels genom sina tjänster för oss, dels genom att de riskerar bli förföljda och därmed har asylskäl. Ändå säger ministern nej. Kontrasten är stor till synen på de s.k. flyktingbarnen. (Varför heter det inte ”flyktingpojkar”, eftersom nästan alla är pojkar?). I lagens mening är de knappast flyktingar, eftersom minderåriga sällan blir förföljda på grund av t.ex. politisk uppfattning eller trosåskådning. Ett vanligt scenario är i stället att en familj med hjälp av en hel släkt samlar in pengar för att göra det möjligt för en pojke att ta sig till Sverige. (Flickor får sällan chansen) De vill ge honom möjlighet få en nystart i livet; få utbildning och arbete och därmed ta sig ur fattigdomen och så småningom hjälpa sina anhöriga.

Det vore fel att klandra fattiga föräldrar för att de gör så, men fattigdom berättigar inte till uppehållstillstånd. Ändå får flyktingbarn i denna situation ofta uppehållstillstånd, medan tolkarna, trots sina dubbla skäl, får kalla handen!
Skandal!