Ersättningsnämnden heter en ny myndighet, som bildades vid årsskiftet.
Dess uppgift är att pröva ansökningar samt bevilja ersättning ”till personer, som när de var barn utsattes för allvarliga övergrepp eller försummelser i samhällsvården”.
Det handlar alltså om de många barn, som hamnade i fosterhem eller på institutioner och utsattes för övergrepp av fosterföräldrar eller personal på institutioner.
Myndigheten har ett kansli, där cirka 10 handläggare arbetar med att förbereda ärenden, som skall avgöras i nämnden. Det finns även annan personal men storleken på den framgår ej av Ersättningsnämndens hemsida.
Det finns riksdagsbeslut om att regeringen vid beslut om nya myndigheter alltid skall pröva om de kan förläggas till annan ort än Stockholm. Regeringens proposition om bildandet av Ersättningsnämnden innehåller inga uppgifter om att en sådan prövning ägt rum. En heller i den utredning som föregick propositionen tas lokaliseringsfrågan upp.
Detta är inte förvånande. Numera tycks riksdagens krav ha fallit i glömska även bland centerpartister. Nya myndigheter placeras slentrianmässigt i Stockholm. Jag minns en intervju med Maud Olovsson, som fick frågan, varför en nämnd, som skulle syssla med bilindustrins kreditbehov hamnat i Stockholm och inte i Göteborg. Hon menade att eftersom inget annat parti är intresserad av sådana frågor, så kan hon inte göra något.
Ett märkligt svar! Maud borde naturligtvis kräva att regeringen följer riksdagens beslut, i synnerhet som bilindustrin inte ligger i Stockholm.
Är det omöjligt att utanför Stockholm pröva fosterbarns rätt till ersättning för det lidande de varit med om?
Nämndledamöterna är jurister eller har någon form av barnkompetens (barnpsykologer eller barnpsykiatriker). De arbetar inte i kansliet utan kommer till nämndens möten för att fatta beslut. De flesta tycks ha hämtats från Stockholmsbyråkratin och vara pensionärer. Där finns t.ex. f.d. generaldirektör Håkan Sandesjö, som på 1990-talet verkade i Utlänningsnämnden och sade nej till Kosova-albanernas asylansökningar. Det skulle bli ”för dyrt” att ge uppehållstillstånd till dem. Sandesjö kan alltså hålla kostnaderna nere!
Utlänningsnämndens nej gjorde att många albaner fick lämna Sverige. Flera utvisade dödades i kriget 1998-1999.
Det finns visserligen inte så många f.d. generaldirektörer utanför Stockholm. Men där finns jurister, barnpsykologer och barnpsykologer, vilka hade kunnat ingå i den beslutande nämnden.
Ersättningsnämnden är en liten myndighet. Men för centralorten i många glesbygdsregioner hade det ändå varit ett värdefullt tillskott. Om det arbetar cirka 15 personer i Ersättningsnämndens kansli, är det fullt möjligt att varje anställd skapar jobb för ytterligare minst 15 personer.
Men regeringen struntar i regionalpolitiken. Det är sorgligt!
Och det är lika sorgligt att oppositionen inte har några invändningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar