Om en amatörboxare blir knockad stängs han automatiskt av - och måste genomgå en grundlig läkarundersökning, innan han får kliva in i ringen igen. Då kan det ha gått flera månader. Men han kan också få beskedet att han bör sluta med boxningen.
Idag hade Studio Ett (P1, Sveriges Radio) ett inslag om hjärnskakningar i ishockeyn. Det har jag väntat på länge. Säkert är många spelare på isen igen alldeles för snart efter det att de råkat ut för en hjärnskakning.
Enligt Studio Ett drabbas en spelare i var sjätte elitseriematch av hjärnskakning. Enligt Luleås lagdoktor är det 8-12 hjärnskakningar per år i Luleås hockeylag. Men han betonar att om man misstänker hjärnskakning "så är det alltid hjärnskakning". Även mindre hjärnskakningar leder till hjärnskador. Celler går sönder och äggviteämnen rinner ut i blodet. Spelarens symptom under matchen är kanske inte så allvarliga; han vill fortsätta spela, och coachen kan tycka att ”lite får han väl tåla.” Och mycket pengar står på spel i kampen om slutspelsmatcherna, och sedan gäller det att helst ta sig till final, Då är ju läktarna fulla i varje match, och det blir klirr i klubbkassan.
Hjärnskakningar är därför ett stort problem i dagens elithockey, men de var ovanliga på ”Tumbas” tid. Förändringen beror framför allt på att ishockeyn har genomgått en radikal förändring. Den har ”kanadensierats”. På Tumbas tid var svensk och kanadensisk hockey två helt olika spelstilar. Därefter har vi (liksom övriga Europa) anpassat oss till Kanada. Ett exempel är att det blev tillåtet att tackla för spelare i anfallszonen. Det bidrog till att spelet hårdnade mer och mer – och nu kan vara brutalt. På Tumbas tid var slagsmål mellan spelare ovanligt. Nu är det nästan acceptabelt; domarna nöjer sig med att dra isär bråkmakarna.
Tempot i matcherna har skruvats upp kraftigt. Det ökar naturligtvis risken för skador – inte minst i hjärnan.
Vi har också tagit efter strategin ”ta bort en spelare”. Det innebär att försöka neutralisera en duktig spelare i motståndarlaget. Borttagningen behöver inte leda till att den duktige får hjärnskakning, men risken finns.
Sovjetunionen hade på Tumbas tid en tränare, Tarasov, som spådde att anpassningen till Kanada just skulle resultera i dagens hårda spel och skador. Det tvivlade svenska experter på. Men Tarasov fick rätt.
Vi kommer knappast att gå tillbaka till Tumbas sätt spela hockey. Men svensk hockey måste ägna betydligt större uppmärksamhet åt hjärnskakningarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar