Kommer Ryssland ockupera Gotland?

Jan Björklund kräver mer resurser till försvaret: Luftförsvaret är otillräckligt och måste få missiler, vi har för få soldater och Gotland är försvarslöst. Vi behöver ha fler soldater, och en del av dem ska placeras på Gotland.


När Sovjetunionen fallit samman, rustade de flesta länder i Europa ned. Men nu ser Björklund (och många andra) oroande tecken, framför allt upprustningen i Putins Ryssland. Därför har en ny försvarsdebatt startat. Den tog fart, när överbefälhavaren konstaterade att Sverige endast kan hålla stånd en vecka; därefter måste vi få hjälp utifrån.

Kanske har Björklund läst Lars Wilderängs roman Midvintermörker. Författarens syfte tycks vara att peka på följderna av den svenska nedrustningen. Han beskriver ett Sverige, som vaknar en juldagsmorgon och finner att ingenting fungerar. Vi är ockuperade! Det militära högkvarteret och regeringsbyggnaderna i Stockholm har bombats. Statsministern är försvunnen. TV och radio har tystnat, liksom tele- och mobiltrafiken. Sabotörer har slagit till över hela landet. Ryska jetplan fortsätter att bomba och avfyra missiler. Viktiga broar i Stockholm slås ut liksom Öresundsbron och broar i Göteborg. I Karlskrona förintas örlogsflottan. Något senare bombas även Karlsborg, dit landets ledning flytt. Svenskt flyg kan inte uträtta mycket. De flesta JAS-plan sköts ned stående på marken. De som senare kom upp försvann i eldstrider, i vilka varje svenskt plan hade att möta minst två ryska.

Svenska soldater har till och med brist på ammunition till handeldvapen. Ett befäl ber sina soldater att i hans hjälm lägga den ammunition de mot reglerna tagit med sig från skarpskjutsövningar. Han lovar att befälen ska blunda.

Tappra svenskar försöker hejda den ryska landstigningen på Gotland och lyckas slå ut ryska stridsvagnar. Men fienden kan hela tiden fylla på med nya och har från luften stöd av både jetplan och attackhelikoptrar.

Sverige får endast stöd från Norge, som säger sig inte vara ”långsint”. (Syftar det på Sveriges ringa stöd till vår granne, när Tyskland anföll 1940?). EU uppmanar parterna att ingå vapenstillestånd och erbjuder sig att då skicka ”fredsbevarande styrkor”. Sverige måste acceptera, varefter soldater från Serbien och Venezuela kommer till Gotland, som förvandlas till rysk lydstat. Iran, Venezuela, Vitryssland och Ukraina erkänner Gotland som självständig stat.

Visst skulle Ryssland ha stora framgångar vid ett anfall under julen, men risken är nog inte stor att Putin anfaller. Han avstår inte av moraliska skäl utan för att priset kan bli alltför högt. Det är inte troligt att omvärlden skulle acceptera hans expansion. Genom att ockupera Gotland skulle Ryssland därifrån kunna kontrollera hela Östersjön. Det skulle knappast Nato och USA godta. Vågar Putin hamna i en sådan storkonflikt?

Rysslands militära upprustning är långt ifrån klar, och det är tveksamt om den någonsin blir det. Rysslands minskande och allt äldre befolkning gör att landet aldrig kan ställa upp lika många soldater, som Sovjetunionen kunde. Den förre försvarsminister ville förstärka krigsmakten genom köp utomlands, men det har Putin satt stopp för, och det är tveksamt, om rysk industri kan fylla behovet. Dessutom har Ryssland mer akuta problem att lösa i andra ändan av riket.

Det är inte troligt att EU skulle förhålla sig neutralt till angreppet på EU-medlemmen Sverige. Även om EU inte gav oss militär hjälp, skulle Ryssland ändå drabbas av kännbara sanktioner och frysning av tillgångar. Det skulle förmodligen även USA ställt upp på. Och Putin insåg säkert att Sverige skulle kunna bevisa att Ryssland var angriparen, varigenom han riskerade åtal i den nya krigsförbrytardomstolen – en oerhörd prestigeförlust. Det kunde även bli anklagelser för ”brott mot mänskligheten” eftersom en del av bombningarna var urskiljningslösa och därför drabbade civilbefolkningen.

Men det är ändå spännande läsning!