Omar fick gå – men sparkade in i det sista

Omar fick på uppmaning lämna socialdemokraternas partistyrelse. Det var oundvikligt. Han och hans organisation, Islamiska Förbundet, har givit uttryck för åsikter som inte är acceptabla inom socialdemokratin – och inte i något annat svenskt parti heller. Men in i det sista kom han med påståenden, som vittnar om hans dåliga omdöme. Så här uttrycker han sig i sitt ”avskedsbrev”:
Partiledningens uppfattning är inte bara beklagligt, det är även en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater.”

Har han fortfarande inte förstått att hans åsikter i vissa frågor gör honom omöjlig på posten i S:s partistyrelse?

Vill han antyda att socialdemokraterna nu kan förlora röster från muslimer och troende socialdemokrater?

Omar får stöd från ordföranden i Sveriges Unga Muslimer, Mustafa Al-Sayed Issa, som menar att det pågår en häxjakt på Omar. Han uttrycker klart uppfattningen att det kan leda till förlust av väljare för S: ”
Muslimska väljare är inte längre självklara”.

Även Sveriges Unga Muslimer är en organisation som uttryckt åsikter, klart diskriminerande för kvinnor: Mannen har rätt att slå henne för att "hindra henne från att fortsätta med sitt oresonliga uppförande.”
   Och än värre: det finns enligt denna organisation rättigheter, vilka ska observeras och respekteras, "oavsett om /man/ är bosatt inom den islamska statens territorium eller utanför det".
Menas särlagstiftning för muslimer, innefattande mannens rätt ha mer än en hustru?

Omar har varit ordförande i Sveriges Unga Muslimer. Det har även Mehmet Kaplan, nu gruppledare för Miljöpartiets riksdagsledamöter. Blev han det utan att någon kollade honom på det sätt som Omar nu har blivit?