”Patienten kom inte.”

Ja, så står det i min patientjournal.

Nu skriver jag igen om mitt besök på centralsjukhuset i Karlstad, väl medveten om att ingen annan än jag är intresserad av det.

Så här var det: Doktor Trine tyckte att jag borde få ryggen röntgad, för att hon skulle kunna ta ställning till vad som borde göras. Så jag fick åka bil till röntgenavdelningen i Karlstad och där blev jag röntgad. Efteråt frågade jag röntgenassistenten (eller vad han nu kallas), när jag skulle kunna få svar, och han sa:
”det kan bli vad som helst mellan fem minuter och två timmar”.
Sen försvann han.

Jag gick ut i en korridor och väntade en stund. Jag tittade in i ett väntrum, men där var det tomt. Jag såg efter en expedition men hittade ingen. Det måste det ha funnits, men jag hade så ont i ryggen att jag tyckte jag måste koncentrera mig på att ta mig tillbaka till entréreceptionen – en bra bit att gå med ryggsmärtor.
Jag försökte till och få lift på en stor vagn med en liggande patient. I entréreceptionen skulle jag få besked om transporten hem till mig.

När jag en eller två dagar senare ringde min vårdcentral och fick prata med Dr Trine utbrast hon:

”Var du inte på ortopedakuten?

Hon hade tydligen ordnat att jag skulle få komma dit – och det var ju bra. Problemet var bara att ingen talade om det för mig. Röntgenassistenten kunde ha gjort det, men förmodligen visste han ingenting om det. Och doktor Trine sa aldrig något om det till mig..

Jag bad vårdcentralen att få ett exemplar av remissvaret från röntgenläkaren, som hette Nikolaus Voulgarakis.
Men han kunde väl inte vara den som skulle ge mig besked om att gå till Ort-akuten.?
Han hade skrivit att jag fått en kotkompression – och sedan lagt till:
”Patient till ort-akuten”.

Att det i journalen står ”Patienten kom inte” visar ju att jag verkligen var väntad.

Eftersom ryggen fortfarande är besvärlig, ringde jag VC igen och undrade, om jag ändå inte så här i efterhand skulle få komma till ort-akuten. Nu fick jag prata med en läkare som hette Fredrik. Han tyckte det var onödigt åka till ortopedakuten. Dom kan förmodligen inte göra något. Han tillade faktiskt att läkarna som jobbar där är ganska oerfarna.

(Men om en klinik inte kan göra något – varför finns den då?)

Det är möjligt att besöket, som inte blev av, var mitt eget fel. Men jag kan inte låta bli att undra över om inte detta ändå är ett exempel på att sjukvårdsapparaten enheter har svårt att kommunicera med varandra.