Nu är det rätt länge sedan man talade om "biografdöden". I städerna innebar den ju snarare en koncentration: Det lades visserligen ned massor av biografer, men i gengäld uppstod det "biopalats" med flera salonger.
I glesbygdskommunerna är problemet annorlunda. Där går det inte bygga biopalats, men på många håll finns i varje fall möjligheten gå på bio kvar. Det kan vara den lokala Folkets Hus-organisationen, som tagit hand om den uppgiften. Det blir visserligen inte många föreställningar per vecka, och den som vill se lite "smalare" filmer blir nog besviken. Men James Bond och senaste Åsa-Nisse går säkert bra!
Tyvärr har det nu tillkommit ett problem, som leder till att glesbygden får en ny biografdöd: Digitaliseringen av filmen.
Överlevande biograferna i glesbygdskommunerna har inte råd att köpa den utrustning, som behövs för att visa digitala filmer. Det finns visserligen ett statligt bidrag, men det kommer ändå att bli för dyrt för många.
Det är sorgligt och blir ytterligare ett handikapp i konkurrensen med större orter om att få ungdomar att stanna kvar på hemorten.
På senare tid har partierna uppmärksammat att det faktiskt finns väljare också på den s.k. landsbygden. Är det verkligen omöjligt att se till att dessa väljare också framöver kan gå på bio?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar