Kan det löna sig att elda upp bilar?

Det tycks råda enighet på en punkt i kommentarerna om kravallerna och bränderna i Husby och övriga problemområden: Att ställa till med bråk skall aldrig löna sig. Den som känner sig orättvist behandlad skall inte kunna få upprättelse genom att sätta eld på grannens bil. Vårt rättsliga system får under inga omständigheter ge efter för krav från kravallmakare

En enig politikerkår har fört fram det här budskapet.

Men stämmer det att kravaller och brända bilar aldrig gett något resultat?

I en artikel i Göteborgs-Postens kulturbilaga 29 maj ger America Vera-Zavala några exempel på att bråk och skadegörelse kan löna sig. I just Husby hade 2008 en fritidsledare kämpat förgäves i mer än ett år för jobb åt arbetslösa ungdomar ända tills den dagen någon kastade en sten genom ett skyltfönster. Veckan efter hade de fått jobb.

Sommaren 2009 var det kravaller i Hisings-Backa (Göteborg) Bakgrunden var ett polistillslag mot en närbutik. Ungdomar där hade hävdat att de ofta utsatts för trakasserier, övergrepp, glåpord och visiteringar av polisen. De beslöt sig för att hämnas. Resultat: De fick en fritidsledare till fritidsgården, den värsta polisen förflyttades, och ungdomarna erbjöds jobb i området.

Hon nämner också ett försök att stoppa försäljningen av hyreslägenheter i Alby. Där skapades en kampanj, ”Alby är inte till salu”. Man samlade namn för att kräva en folkomröstning om utförsäljningen. Kommunen gjorde allt för att stoppa den. Det blev förbjudet att samla in namn på fritidsgårdar. Försök gjordes till och med att stoppa ett möte på Alby bibliotek med motiveringen att titeln ”All makt till folket” var för uppviglande.

Detta ser hon som ett exempel på att det – ibland – inte lönar sig att gå den demokratiska vägen, men att det – ibland - lönar sig att ställa till med kravaller och bränder.