Anna är fortfarande deporterad!

Jag har bloggat flera gånger om Anna (hon heter något helt annat). Här en resumé för nya läsare:
Intet ont anande infann hon sig en måndag  till ett avtalat möte på socialen i hennes kommun. Där får hon beskedet: "I övermorgon måste du flytta med barnen från X-stad". Hon svimmade. Men det påverkade inte socialen, som var lika obeveklig. Det gick inte att ändra på planerna: "Allt är bestämt; det går inte ändra på någonting".
Nästa dag (tisdag) hade hon samlat sig; ringde socialen och sa att hon inte ville flytta med sina fyra barn. Men det hjälpte inte, och någon gång under eftermiddagen fattade de ett beslut enligt LVU (lag om vård av unga), vilket innebar att barnen var omhändertagna för samhällsvård. Beslutet motiverades med att Anna ”till i dag följt en planering (den kände hon inte till!) … men idag har hon meddelat att hon inte längre tänker följa planeringen och har avvikit till okänd plats”.
    Verbet ”avvika” brukar användas på fångar som rymmer eller soldater som deserterar. Anna ”avvek” inte! Socialen och hon pratade via mobil med varandra flera gånger under tisdagen och också på onsdag förmiddag; det var endast hennes natthärbärge (natten till onsdagen) som hon inte avslöjade – och det på goda grunder: Polis och personal från socialtjänsten knackade på hos Aferditas vänner under hela tisdagskvällen. De letade efter henne och barnen. Det gjorde att hon gav upp och lovade infinna sig till ett möte under onsdagen. "Annars tar de barnen". (Hon visste inte att LVU-beslutet var fattat!)
På onsdagsmötet lästes LVU-beslutet upp för henne. Hon fick således inte se det. Ingen kontrollerade att hon förstått texten. Men en mening reagerade hon mot. Den stämde inte alls. Socialen lovade att ändra på den, men gjorde inte det. När hon senare ringde och frågade varför, fick hon det märkliga svaret att "Det var för sent att ändra", skrivelsen hade redan skickats till Förvaltningsdomstolen.
Men då borde de inte ha lovat att ändra!
Efter onsdagsmötet blev det bråttom. Socialen hade inte ändrat sina planer. Familjen skulle iväg! Polis körde henne till hemmet, där hon fick en kort stund för att packa. Sedan bar det av.
   Hon och barnen hamnade nu på skyddat boende - det finns en man i bakgrunden. Det märkliga är att  i mer än en månad hade han och hon levt i omedelbar närhet av varandra. Barnen hade några gånger övernattat hos honom. Något våld eller hot hade inte förekommit. 
   Snart har familjen vistats tre månader på det skyddade boendet. Barnen har börjat gå i skola där. Visst vill Anna återvända till Xstad - och det skulle hon kunna göra. "Åk du", kan socialen säga - dock med tillägget: "Men vi behåller barnen".  LVU-beslutet gäller fortfarande.