Nya sommarpratare.

I går var det en sommarpratare som verkligen hade variation på musiken, och det var inte någon artist, skådespelare eller journalist från vare sig modevärlden eller sporten. Det var i stället Jan Eliasson, som varit utrikesminister men nu är biträdande generalsekreterare i FN. Det blev både klassisk musik (Beethoven, Tjajkovskij, Mahler), men också trubadurer som Bellman och Evert Taube.
   Har någon annan sommarpratare i år spelat Bellman? Han är Sveriges främste trubadur och känd utanför vårt land!

Jan Eliasson lade också in Beatles och lite annan rockpop, varigenom flertalet lyssnare måste ha blivit tillgodosedda. Så stor variation på musiken har det inte varit sedan en annan politiker (med mera!) stod för musiken -Ingemar Eliasson  

   Dessutom hade Jan Eliasson mycket intressant att berätta, och det blev flera tillfällen till skratt. Men varför var det så genant att Olof Palme överraskade honom med att ta av sig sin kinesiska pyjamas på svenska ambassadens toalett i Moskva? Han hade skäl att göra det. Det var ju mycket varmare på ambassaden än på Röda Torget mitt i vintern.

   I övrigt har de senaste dagarnas pratare haft extremt svårt att variera musiken. Det har varit poprock från början till slut. Det var visserligen spännande att höra Nadir ”Red One” Khayats berättelse, men han avvek inte en enda gång från sin genre. Han måste ju vara synnerligen musikbegåvad och därför kunna njuta även av annan musik.

En helt annan sommarpratare var Inga Landgré. Hon spelade nästan enbart klassisk musik. Det gjorde att hon fick dåliga recensioner. Expressen skrev att ”det blev enahanda med allt klassiskt pianoklinkande.” Men samma recensent är helt nöjd, när sommarprataren endast spelar poprock!