I dag finns det svenska hockeyspelare på landslagsnivå, som inte
spelat en enda match i Sverige som seniorer. De försvann till Amerika och NHL,
när de var omkring 15 år gamla. Vävningarna är ett otyg, som inte borde vara
tillåtet. Barn rycks ur sin i allmänhet trygga miljö, och amerikaäventyret kan
stå dem dyrt – om de misslyckas som spelare.
Men det har alltid
varit svårt att få tillstånd överenskommelser med National Hockey League, NHL. Där är man van vid att vara
allenarådande och inte ta hänsyn till andra.
Då är det annorlunda inom fotbollens värld. Där finns ett
världsförbund (FIFA), som ser till att inte storklubbar i jakten på talanger
ger sig på barn.
Trodde jag – men hade
fel!
I Göteborg finns en 12-årig
pojke, som kanske kommer att lämna Göteborg och Sverige för att spela och
träna fotboll i elitklubben Manchester City.
Han är onekligen
duktig och Manchester har haft ögonen på honom och har kommit med ett bud. Men Roger Gustafsson, IFK Göteborgs
akademichef säger att det är omöjlig att förutsäga, hur bra fotbollsspelare en
12-åring kan bli. Han påpekar också att de utländska klubbarna i jakten på
talanger går allt längre ned i åldrarna. ”Det blir som en cirkel… där någon
klubb börjar gå ner i åldrarna och sen börjar nästa och nästa.”
När föräldrar
överväger, hur de ska göra, brukar ett argument vara ”detta är en chans som
aldrig återkommer”!
Men ibland går det illa för dem som är omkring 15-16 år.
Och vad kan inte hända
en 12-åring!?
Det enda rimliga är
att FIFA agerar och försöker få överenskommelser om att de utländska uppköparna
får vänta tills pojkarna och flickorna fyllt 18 år och blivit myndiga. Då har
de i varje fall klarat av grundskolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar