För några veckor sedan kom det fasansfulla uppgifter om
illgärningar, begångna av den syriska regimen. Tre före detta åklagare vid
krigsförbrytartribunaler har undersökt tusentals
fotografier och filer, som har sitt ursprung i den syriska regimen. Bilderna
visar hur häktade personer dödats av säkerhetsstyrkor från mars 2011 till
augusti förra året. De flesta av offren är unga män och många kroppar var
utmärglade, blodiga och bar tecken på tortyr. Vissa saknade ögon, andra visade
tecken på att ha strypts eller utsatts för elchocker.
Upptäckten ledde till
krav på att Syriens president Bashar
al-Assad borde åtalas vid Internationella
brottmålsdomstolen(ICC – International Criminal Court).
Jag blev
faktiskt förvånad. Jag trodde att åtal mot denne diktator och massmördare varit
på gång sedan lång tid. För han har definitivt gjort sig skyldig till i stort
sett alla brott, som ICC har
behörighet att granska.
Kriget i Syrien
började för nästan exakt tre år sedan. 26 januari 2011 startade en fredlig
demonstration, inspirerad av händelserna i Egypten och Libanon. Det blev fler demonstrationer
och tydligare krav på reformer, framför allt på demokrati och mänskliga rättigheter.
Men al-Assad svarade demonstranterna med våld. Den ökända syriska
säkerhetstjänsten öppnade eld. Flera fredliga demonstranter dog.
Men demonstrationerna fortsatte; det hände
att deltagare satte på sig liksvepningar
för att visa att de misstänkte att de skulle dö. Och mycket riktigt: Al-Assad
svarade på nytt med kulor och bråd död.
Men oron i Syrien lade sig inte. Oppositionella
röster hördes på fler håll i landet. I en by ledde det till en massaker på hela
befolkningen.
Men var verkligen al-Assad den ansvarige?
Redan under Nürnbergsrättegångarna 1946 mot
överlevande nazister slogs två principer fast. ”Fotfolket” ska aldrig komma undan genom att säga ”jag lydde bara order”. Och de i toppen är i sista hand ansvariga för
det som händer längre ned i hierarkin.
Det är svårt att föreställa sig en stor massaker utan att al-Assad i varje fall
haft kännedom om den och gett sitt tysta medgivande.
Nu har
konflikten utvecklats till fullt inbördeskrig, och den syriska krigsmakten har visat
en total hänsynslöshet i kraft av sin militära överlägsenhet. Flyget drar sig
inte för att bomba rent civila mål som bostäder eller – än värre – sjukhus.
Nu använder al-Assad
ett annat förbjudet vapen: att svälta
ihjäl motståndaren. I några städer har överlevande människorna börjat äta
gräs och gamla löv. Trots löften om att Röda Korset skulle få gå in med mat och
medicin till civilbefolkningen vägrar regimen att släppa in någon hjälp.
Så har vi det värsta av allt: Nervgasattacken! Användandet av krigsgaser
förbjöds efter första världskriget. Men Syrien har lagrat upp stora mängder nervgas och också senapsgas. Al-Assad förnekade att regimen var boven i dramat, men gasattacken
riktades mot ett rebellkontrollerat område. Avlyssnare i Väst anser sig ha
bevis för att avsändaren var al-Assad.
Men också
upprorsrörelsen har väl begått krigsförbrytelser?
Det stämmer,
och det vore bra, om de skyldiga kunde straffas. Men det finns vissa skillnader.
De upproriska har ju hela den varit i underläge, när det gäller vapen. De
saknar t.ex. flyg och har aldrig kunnat beskjuta motståndaren från luften. Vidare
består de av ett antal ganska oorganiserade grupper, som även krigar mot
varandra. Vilka sitter i toppen? Vilka har rätt ge order? Syrien däremot har varit
en organiserad stat med president, statsminister, en statsförvaltning och
krigsmakt; alla har sina befogenheter. Och denna stat, medlem i FN, har åtagit
sig att följa ett antal internationella avtal. Det är helt klart att Syrien har
brutit mot många!
Det finns ingen
anledning att vänta med att väcka åtal mot president Bashar al-Assad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar