I Aftonbladet skrev för någon vecka sedan upprörda kvinnliga
musiker om det anmärkningsvärda i att just kvinnor inom musiken glöms bort. De
gav flera exempel men nämnde inte den främsta av dem alla, nämligen Alice Babs.
Med tanke på hennes
storhet och det faktum att så många av dem som är unga idag inte har hört talas
om henne eller förväxlar henne med ”Lill-Babs” är hon tydligen bortglömd. Inget
ont om ”Lill Babs”, men hon kan inte jämföras med Alice Babs, som kan betraktas som en av jazzens största vokalister. Hon hade kunnat bli erkänd som den största av
dem alla – om hon gått in för att bli det. Men under hela karriären
prioriterade hon familjen framför allt annat. Långa turneringar i USA (det hade
varit nödvändigt) vägrade hon att göra. En gång blev det dock 72 dagar, och det
tyckte hon var ”72 dagar för mycket”.
Hennes inställning var
en orsak till att hon bröt samarbetet med danskarna Sven Asmussen och Ulrik
Neuman. De hade 1959 bildat gruppen SweDanes,
som gjorde succé, både i Europa och USA. SVT har i sitt arkiv en inspelning av
en afton med SweDanes på Berns. Jag hade hoppats att det skulle bli en repris
nu i samband med att Alice Babs dog, men tyvärr blev det inte så.
De storheter inom jazzen, som Alice Babs kom i kontakt
med, t.ex. Ella Fitzgerald och Duke Ellington blev övertygade om hennes
storhet. Hennes samarbete med Duke resulterade i musik, som knappast kan
överträffas. De träffades som medverkande i ett svenskt tv-program 1963. Duke
blev så imponerad av henne - och hennes röst - att ha skrev flera
körkompositioner (sacred concerts),
som byggde på hennes röst.
Det var framför allt hennes unika tonomfång, som gjorde
hennes röst unik. Hon klarade utan vidare tre oktaver, och hon sa att hon kunde
prestera ”tre och en halv” Det normala för en jazzvokalist torde vara en och en
halv! Duke har sagt att om Alice inte kunde ställa upp, fick han anlita tre
vokalister för att utföra det Alice klarade av ensam
Hon hade säkert
kunnat bli operasångerska. Birgit Nilsson var så imponerad av henne att Alice
blev inbjuden att medverka i en konsert. Hon sjöng bland annat elisabetanska
kärlekssånger.
Lyssna på Alice Babs och Duke Ellington:
Alice Babs
musikalitet var enorm. Hon var en mästare i att sjunga ”scat”, d.v.s. att improvisera en melodislinga på samma sätt som
instrumentsolisterna gör. Hon förvandlade således sin röst till ett instrument.
Och dessutom kunde hon, efter att ha lyssnat på t.ex. ett saxofonsolo, upprepa
det med sin röst.
När
våra nordiska grannländer drogs in i andra världskriget, visade sig 16-åriga
Alice Babs ha fler beundransvärda egenskaper. Hon lyckades ta sig in i Danmark
(det var inte lätt) och Finland och gjorde stor succé i båda länderna. Tyska
ockupationsmakten vägrade dock att släppa in henne i Norge. Sitt gage för sina
framträdande i Finland skänkte hon till krigsskadade finska soldater. Hon hade,
efter ett besök på ett sjukhus, kommit i kontakt med krigets offer och ville
hjälpa till.
Alice Babs var stor. Både som artist och människa.
Hon får inte glömmas bort.
Varför inte hedra
henne genom att ge ut frimärken med motiv från hennes liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar