Förbjud friskolorna!

Just nu har cirka 10000 elever fått beskedet att deras skola skall läggas ned. Det gäller John Bauer-koncernen, som skyller på att antalet barn i skolåldern kommer att minska.
   Men det måste koncernledningen ha vetat om länge – och kunnat planera för. Dom har under de många goda åren tjänat mycket pengar, som kunnat sparas för att användas nu. Men det har inte skett! Nu föredrar man att hoppa av och försätta 10000 elever i en svår situation. Särskilt illa är att avvecklingsbeskedet slog ned som en bomb; inga varningssignaler hade nått berörda skolor.

Nedläggningen av John Bauerskolorna är den största friskolenedläggningen men inte den enda. Överallt tycks beslutet ha kommit lika överraskande. Den enda positiva följden av nedläggningsvågen är att den kan leda till insikten att hela idén om friskolornas förträfflighet fått sig en knäck. Det vore en välsignelse, om det kan leda till att de försvinner – i varje fall på gymnasienivå. Där gör de mer skada än nytta.

Låt oss göra ett helt vansinnigt antagande: Att vi har privat domstolar och fängelser, som konkurrerar med varandra om att få kunder (brottslingar). Domstolar marknadsför sig med argument som ”kom till oss, här blir det aldrig mer än sex månaders fängelse”. Och privata fängelser lockar kunderna (brottslingarna) med att det på anstalterna finns pistolskyttebanor och kurser i att förfalska sedlar. Den som inte är nöjd med utbudet av aktiviteter, kan fritt få byta fängelse.

Självklart är detta scenario helt omöjligt. Så kan vi inte ha det! Men trots att den marknadsanpassade friskolevärlden också orsakar orimligheter tycks dessa ha accepterats.

Friskolorna måste lägga ned stora resurser på marknadsföring, pengar som i stället kunde ha använts till att förbättra undervisningen. Marknadsföringen handlar om att locka ”kunder” (elever) till skolan. En friskola framhöll i en broschyr att ”hos oss är en veckodag alltid lektionsfri”. Men främjas verkligen elevernas lärande av att de inte behöver gå till skolan? Kanske lockar friskolor också med att ”hos oss slipper du läxor”!

När elever går ut grundskola och gymnasium får de avgångsbetyg. Att sätta betyg är en viktig uppgift för skolan, eftersom betyg används som urvalsinstrument till högskolor, universitet och ibland även, när företag rekryterar personal. Betygssättandet kan därför betraktas ses som en form av myndighetsutövning. Men uppgiften att sätta betyg kommer oundvikligen i konflikt med uppgiften att värva kunder (elever). En skola, som får rykte om sig att sätta låga betyg, får svårt att dra till sig elever. Det finns många vittnesmål om friskolelärare som av sin rektor uppmanas att höja betygen. ”Vi får inte skrämma bort eleverna”.

Eftersom systemet innebär att ”skolpengen följer eleven” är det fullt möjligt för en elev, missnöjd över sina betyg, att söka sig till en annan skola.

Friskolorna har dessutom bidragit till ett annat problem, den ökade segregationen. Svenska föräldrar flyttar sina barn från problemskolor i förorter, där en majoritet av eleverna är invandrare med dåliga kunskaper i svenska. Problemet är svårlöst, men segregationen måste brytas!

Det marknadsanpassade friskolesystemet tar resurser från skolans huvuduppgift, att ge eleverna kunskaper och färdigheter; det försvårar betygsättning och bidrar till segregationen.
Dessutom riskerar eleverna att friskolan plötsligt läggs ned.

Problemen kan endast lösas genom ett förbud för privata företag att bedriva skolverksamhet.