söndag 9 juni 2013

Anna: för andra gången i skyddat boende med hjälp av hot

12 maj bloggade jag om Anna, en kvinna som ganska motvilligt hamnat i ett skyddat boende. När hon efter tre veckor ville åka hem, inte minst för att barnen missat så mycket i skolan, fick hon beskedet: ”Åk du, men barnen behåller vi.” Hon fick uppfattningen att detta hot användes som påtryckningsmedel mot flera kvinnor.

Anna kom hem efter en månad. Men i förra veckan hände något som hon inte hade väntat sig.
   Hon besökte i måndags socialtjänsten, eftersom hon fått en tid. Hon trodde att det var några praktiska frågor, som skulle diskuteras. Men efter lite kallprat fick hon beskedet:
”Du måste flytta härifrån på onsdag!”
Hon svimmade.
   Hon fick dricka vatten men kände sig groggy under resten av mötet. Men hon uppfattade att dom menade att hon på nytt måste ha skyddat boende, och att hon därför måste flytta till en ort som låg minst 20 mil från hennes nuvarande bostad.

På tisdag morgon ringde hon socialen och förklarade att hon absolut inte ville flytta; hon ville själv ta itu med problemen. Och barnen skulle ju missa skolavslutningen; hon själv skulle få tacka nej till ett semestervikariat. Men socialen var benhård:
”Allt är bestämt. Vi kan inte ändra på någonting.”
   På nytt framfördes hot om att ta barnen, om hon inte löd. Hon uppmanades även att ”inte säga någonting” om den planerade flytten till barnen. Dom skulle socialen hämta under onsdagen. Tydligen skulle de totalt ovetande få sätta sig i en bil och köras till okänd ort.

Hon misstänkte att socialen kunde dyka upp i skola och på dagis under tisdagen för att redan då ta hand om barnen. Därför hämtade hon dem och fick hjälp att hitta ”säker” sovplats för kommande natt.
   Misstankarna om att socialen övervägde ta barnen under tisdagen stärktes. Både skola och dagis hade haft besök!

På kvällen fick de flesta av hennes vänner (även jag) besök av polis och socialtjänst. Dom frågade efter henne och barnen. Då insåg hon att hon måste ge upp. ”Annars tar de barnen”.
   Socialen vek sig inte en tum. Avresan ägde rum på planerad tid, och barnen missade skolavslutningen.

Vad kan jakten på henne och barnen under tisdagskvällen ha kostat?

Jag kunde ha skrivit mycket mer om detta – men avstår.



Inga kommentarer: