Förbjud (proffs)boxning!

I går hoppades Boxningsförbundet på att göra reklam för boxningen. En kvinnlig boxare, med utomordentliga boxningsmeriter, som dessutom heltidsjobbar med barn och ungdomar, det skulle bli utmärkt PR för boxningen!


Det gick inte enligt planerna. I åttonde ronden knockades Frida Wallberg av sin motståndare Diana Prazak. Men inte nog med det. Efter den andra nedslagningen återfick hon inte medvetandet och måste köras i ambulans för vård. I skrivande stund ligger hon i coma efter en hjärnblödning.

Nästan lika illa gick det förra gången Boxningsförbundet hyste liknande förhoppningar. Paolo Roberto skulle visa upp sig i en match på Åland, direktsänd av (tror jag) SVT. Optimismen före matchen var stor, men det gick nästan lika illa för Roberto. Han fick mycket stryk och blev uträknad.

Boxning är en farlig sport, och det går inte göra mycket åt det. Om någon inte vet det: Boxningshandskarna skyddar inte motståndarens huvud utan boxarnas händer. Amatörboxarna har huvudskydd, som ska se till att en knockout inte förvärras av att huvudet slår i ringgolvet. Men det skyddar inte mot knockoutslaget.

Det har alltid funnits en opinion mot boxning i Sverige, men den kunde inte uträtta mycket under epoken Ingmar (Ingo) Johansson. Då talades det entusiastiskt om ”praktknockouter”, att ”Tors hammare” slagit ned. Det blev annorlunda när han själv blev knockat. Jag minns, hur fasansfullt det var att få se Ingmar ligga raklång med blod rinnande ur ett öra.

Opinionen mot proffsboxning växte och vi fick ett förbud. Men det avskaffades efter några år, och märkligt nog till stor del tack vare – Mona Sahlin. Hon engagerade sig för svenska proffsboxares rätt att boxas på hemmaplan och lyckades få med sig en majoritet i riksdagen.

Boxningens anhängare försöker förgäves förneka att boxarens mål nummer ett är att slå motståndare knockout, d.v.s. försätta honom/henne i medvetslöst tillstånd. En tidigare ordförande i Boxningsförbundet kontrade med att säga att målet är att ”slå många och regelbundna slag”. Det är illa det också och kan till sist leda till medvetslöshet. På längre sikt kan åratal av slag mot huvudet framkalla hjärnskador. Både Ingo och has trätobroder Floyd Paterson fick Alzheimer. En butiksföreståndare berättade för mig om en f.d. proffsboxare med kraftigt reducerad förmåga att minnas. Han dök upp flera gånger om dagen för att köpa något, ångrade sig och kom tillbaka efter en stund. Så höll det på i veckor.

Uppenbart är att Boxningsförbundet nu oroar sig för vad den negativa reklam, som boxningen fått genom Frida Wallbergs öde, kan leda till. Han säger att förbundet ska tillsätta en utredning. ”Slagen som sänkte henne var inte märkvärdiga … Vi ska titta på om det har hänt något på träning som inte rapporterats in.” Han antyder således att Frida inte var ”fit for fight”, när hon klev in i ringen.

Det där är troligen försök till bortförklaringar. Alla som såg eller hörde smällarna, som motståndaren fick in måste ha förstått att Frida var illa ute.

Den träning som dagens elitboxare underkastar sig går inte minst ut på att öka kraften i slagen. Jag minns att Ingo en gång sa att han trodde att framtidens boxare med ett enda slag skulle kunna slå ihjäl en motståndare.

Med facit i hand kan man tycka att domaren borde ha stoppat matchen efter första nedslagningen. Men regelverket hindrade honom inte låta matchen fortsätta.

Min rubrik lyder ’’Förbjud (proffs)boxning!” Jag är osäker på hur jag skall ställa mig till amatörboxningen. Bör även den förbjudas? Även där är mål ett att slå motståndaren medvetslös. Det är dock svårare, inte minst för att matcherna är kortare.

Därtill kommer att vi fått ett antal boxningsliknande kampsporter. Det är oroande!