Åskan!

Just som jag satt mig ner för att blogga om åskan, började det att mullra. Det har åskat varje dag, och det började, medan jag fortfarande var i Bohuslän. Jag gick en kväll ner till en brygga för att titta på molnen över fjorden. Men innan jag var framme, fräste det till bakom ryggen på mig. Det lät så otäckt att jag trodde blixten slagit ned alldeles intill mig. Riktigt så illa var det inte – men jag blev rädd. Jag tittade upp mot åskmolnet och fick se något anmärkningsvärt. Molnet föreföll pumpa ut gula klot, som sänkte sig ned mot marken, men som löstes upp, innan de hunnit ned. Då slog det mig att jag på tillbakavägen mot stugan skulle gå rakt under elledningar nästan hela tiden. Det kändes inte bra, så jag ökade farten och var snart inomhus igen.

   Jag måste erkänna att jag sedan många år är riktigt rädd för åskan. Det beror på dåliga erfarenheter av den, framför allt när jag befunnit mig till sjöss. Jag misstänker att de flesta läsare är för unga för att veta något om åsktromben 1973. Själv hamnade jag i den – och det var inte roligt. Jag låg med min båt förtöjd vid en boj och skulle just hissa en fock, när tromben tog tag i mig och bojen. Kättingen från bojen ned till en moring gick av och båten drev in mot en klippa. Jag kunde under några hemska minuter inte göra någonting. Men sen var tromben förbi. En bekant till mig befann sig på en liten ö med en eka, vars skockar han hade målat. Dom försvann rakt upp i luften.

   Upplevelsen av åsktromben 1973 har gjort att jag försöker undvika att vara ute till sjöss, om det är risk för åska. Men några gånger har jag ändå inte kunnat undvika det!

För några år sedan befann jag mig i Mollösund (på Orust), när kolsvarta moln närmade sig från söder. Det blev ett helt otroligt åskoväder. Det blixtrade och dundrade i ett. Det lät som under ett av andra världskrigets mest intensiva slag och höll på från eftermiddagen till dagen därpå. En blixt slog ned i en byggnad på Mollön. Den brann ned till grunden. Om blixten i stället tänt ett hus i fiskeläget, hade det kunnat bli en katastrof, eftersom elden kunnat sprida sig. Men kanske ändå inte, eftersom det spöregnade hela tiden. När jag dag 2 passerade fotbollsplanen kunde man endast ta sig fram där per båt!     

Ha respekt för åskan!