Under denna vecka befinner jag mig i Bohuslän, närmare
bestämt i en stuga på sydsidan av Åbofjorden. På väg dit fick jag för första
gången beskåda oljeraffinaderiet i Brofjorden, Sveriges största raffinaderi,
invigt 1975 efter en långvarig kamp mellan tillskyndare och motståndare.
Men kanske var
kampen egentligen inte en kamp. I varje fall kunde de som var för projektet ta
det ganska lugnt. De visste att de backades upp av rikets makthavare.
Men det är lätt att förstå att motståndarna var många och
att vreden bland dem var stor. I planerna ingick att världens största
oljetankers i en trång farled skulle ta sig in till en jättestor hamn. I en
äkta fjord är det grunt i inloppet. Väl inne i fjorden kan det vara hur djupt
som helst. Men om jättelika oljetankers havererar i inloppet, skulle vi få
en miljökatastrof, vars skador på miljön vi aldrig hade kunnat utplåna. En
mycket stor del av Bohuslän hade blivit förstört för tid och evighet.
Det var minsann inte bara ”sommargäster” som protesterade.
På den tiden fanns det faktiskt livs levande yrkesfiskare. De hade förlorat
sitt levebröd.
Men de som värnade
om miljön förlorade, trots de många engagerade. När regeringen till sist efter
alla överklaganden gav klartecken till byggstarten, ville Evert Taube förbjuda
Sveriges Radio att spela hans musik!
Det märkliga är att
några år senare framträdde Bohusläns landshövding i ett tv-program och sa rakt upp och ner
att han långt innan projektet
miljöprövats hade bestämt att raffinaderiet skulle ligga i Brofjorden! Jag kan
inte minnas att hans uttalande väckte en storm av protester. Många motståndare var
apatiska. Landshövdingens ord blev en bekräftelse på att överheten gör som den vill,
oberoende av sakargument och folkvilja.
Det har också
funnits planer på att börja producera 20000 ton koks, (per dag!) vid
raffinaderiet. Då måste det byggas en ny utskeppningshamn, och hela projektet
skulle kosta lika mycket som kostnaden för att bygga raffinaderiet. Det blev
naturligtvis nya protester men - naturligtvis! – blev det till sist tillstånd,
denna gången av miljööverdomstolen. Men byggstarten sköts upp på grund den
försämrade internationella ekonomin.
Nu såg jag för
första gången det raffinaderi, som OK på 1970-talet absolut måste ha för att
kunna konkurrera med de stora oljebolagen. Men när det blivit klart började OK
ändra uppfattning. I dag heter ägaren Preem, och OK klarar sig ändå.
Det är inte fel att säga att raffinaderiet är en
främmande fågel bland de bohuslänska granitklipporna.
Men å andra sidan är det nog en förolämpning mot alla fåglar
att bli jämförda med ett oljeraffinaderi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar