70000 ungdomar riskerar att utsättas för hedersvåld!

 70 000 ungdomar i Sverige lever i familjer med hedersnormer och får sina fri- och rättigheter begränsade.

Enligt en studie från Stockholms universitet lider var tionde15-årig tjej på olika sätt av familjens hedersnormer.

Det innebär:
De får inte ha svenska kamrater. Ha pojkvän? Strängt förbjudet!
 Begränsade möjligheter vistas utanför hemmet. De ska gå hem direkt från skolan. inte gå på bio, sitta på café, måste be om godkännande för att delta i skolgymnastik, besök i badhus, skolutflykter.
 Familjen ska godkänna klädsel och frisyr, (inget får vara utmanande!)

  
Hederslivet innebär i korthet en tillvaro ”nedsänkt i ett vardagligt övervakningssystem”. Man kommer inte undan! Familjen, släkten har individen under uppsikt.

 Värst drabbade är naturligtvis tjejerna.  Pojkarna har större friheter. När flickorna kommer i puberteten blir det allt svårare att rätta sig efter alla förbud. Konflikten med föräldrar och släkt kan få allvarliga följder; olydiga döttrar kan skickas tillbaka till hemlandet, bli bortgifta – eller i värsta fall mördas.

   Kommunernas socialtjänst har tidigare försummat detta problem. Nu är det något bättre, men det är tveksamt om det program de flesta arbetar efter är det lämpligaste. Det går ut på att försöka medla mellan föräldrar och ungdomar. Om ärendet handlar om en flicka, som brutit upp från föräldrahemmet, försöker i allmänhet socialtjänsten förmå henne att flytta tillbaka.
   I Stockholm finns också Linnamottagningen, som vill försöka ändra på föräldrarnas värderingar; få dem bli mer tillåtande. Om man efter upprepade samtal med föräldrar och barn lyckas påverka föräldrarna, skulle ungdomar, som lämnat föräldrahemmet, kunna återvända hem.

Den 17 november, sände Sveriges Radios Kaliber ett program om hur det har hade gått för Linnamottagningen. Det var minst sagt nedslående.

   Föräldrarna lurade den något godtrogna personalen på Linnamottagningen. Under samtalen kunde de lova ”bot och bättring”, d.v.s. större friheter för döttrarna. Det ledde till att flera tjejer återvände till familjen, och det var just det som föräldrarna var ute efter.
   Men därefter höll de inte sina löften, och tjejerna behandlades lika illa som tidigare. Eller ännu värre! En tjej blev mördad efter att först ha skickats tillbaka till moderlandet och blivit tvångsgift. En är försvunnen efter att också skickats tillbaka för tvångsgifte. I en internetkontakt med en väninna uppgav hon att hon våldtogs varje natt.
 En annan tillbakaskickad tjej lyckades Linnamottagningen rädda åter till Sverige.
   Men inte i ett enda ärende nådde man upp till målet att ändra på föräldrars och släktingars hederskulturtänkande.

 Här några fakta on de tjejer, som nämndes i Kalibers program. Alla har antagna namn:

   Fatima: Vändpunkten kom när hon fyllde 17 år. Då började hon träffa sina kompisar. En dag blev hon avslöjad. Hon blev misshandlad av sin pappa. Han slog henne i ansiktet med en nyckelknippa. Detta första slag träffade under eller ovanför ögat. Sedan slog han med flera slag i ryggen och ansiktet. När hon låg på golvet, sparkade han henne i huvudet och fortsatte sedan att slå henne i ryggen och i ansiktet. Misshandeln ska ha pågått i 15-20 minuter.
Efter ytterligare misshandel vågade hon till sist polisanmäla honom. Han dömdes till fängelse.

I dag har hon det relativt bra.

 Hadil: Hon var hårt kontrollerad av sin familj. Hon hade bara 15 minuter på sig för att ta sig hem efter skolan. Hon misshandlades grovt av sin pappa efter att ha umgåtts med en klasskompis som hade “dålig karaktär” enligt familjen. Hon hade flyttat hemifrån, men återvände, när socialtjänsten startat ett familjearbete. Men så snart familjen fått hem henne, lämnade de Sverige. Hon hörde av sig till en kompis:

”Snälla hjälp mig, jag är inlåst och bortgift och jag blir våldtagen varje natt.”   

   Linnamottagningen fick kontakt med henne på facebook, åkte till landet hon befann sig i, men lyckades inte få hem henne. Varken inhemsk polis eller UD ville hjälpa till.
(Det är fasansfullt! Många av dessa flickor är födda och uppvuxna i Sverige. Och så dumpas de i föräldrarnas hemland, blir bortgifta och våldtagna)

Karima: Hon bodde tillsammans med sina fyra systrar, en morbror och sin mamma, som var djupt religiös och höll henne hårt.
Efter många samtal verkade det som att det skulle gå bra. Karima fick en egen lägenhet och förhoppningen var att hon skulle kunna förbli självständig, men ändå fortsätta att ha kontakt med sin familj.
Kort därefter bröt Karima kontakten med Linnamottagningen. Eftersom hon var myndig kunde man inte annat göra än att varna socialtjänsten.
Långt senare fick man veta att Karimas mamma fört henne till Afghanistan, där hon gifte bort henne. Karima flyttade tillbaka till Sverige, hennes nya man kom kort därefter.
   Den efterföljande tiden höll han henne i ett järngrepp. I polisutredningen kom det senare fram att han inte lät henne klä sig som hon ville; han kontrollerade hennes umgänge och förföljde henne, när hon gick ut. Han ska också misshandlat, hotat och våldtagit henne.
Den 21 augusti förra året beslöt Karima sig för att lämna honom.
Två dagar senare högg han ihjäl henne med en kökskniv.

 Idéerna om att förändra familjernas värderingar är inte unika för Linnamottagningen utan en metod som idag sprids bland Sveriges kommuner, trots att den har misslyckats totalt. Även medlingsmetoden bör kritiseras. Sarah Mohammed, ordförande i föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime påpekar att den går ut över pojkars och flickors mänskliga rättigheter:

”Det är de unga, som måste dra ned på sina krav på rättigheter. Konsekvenserna blir fler bortgifta mot sin vilja, fler bortförda till gamla hemländer, där de blir misshandlade; det blir mer våld, mer otrygghet, mer ohälsa.”