Släpp inte in Turkiet i EU!

 

Det har gått många år sedan Turkiet lämnade in sin ansökan om att bli medlem i EU.

Ett tag såg det ut som om Turkiet tröttnat på att så lite har hänt, men under statsminister Erdogans besök i Sverige aktualiserades frågan, och det var tydligt att han nu är angelägen om att förhandlingar kan komma igång. Sverige stöder honom; både statsminister Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt har deklarerat det.

Själv tycker jag att Turkiet inte bör bi medlem – och av flera skäl.

Ett huvudskäl innebär inte någon kritik av Turkiet utan lyder helt enkelt att EU redan håller på att bli för stort för att människor ska kunna känna samhörighet. På de sex grundarländernas tid var det lättare att göra det. Det var de tre BeNeLux-länderna plus Tyskland, Frankrike och Italien. De låg alla i Västeuropa; genom samgåendet skulle krig mellan dem kunna förhindras. Snart stod det klart att de gamla fienderna Tyskland (på den tiden hette det Västtyskland) och Frankrike aldrig mer skulle föra krig med varandra. Det fanns en gemensam värdegrund, även om det kunde råda oenighet i vissa frågor. Men när ministerrådet diskuterade och skulle fatta beslut var det nästan alltid möjligt att kunna kompromissa och fatta beslut.

   Men så började den tidens Europeiska Gemenskap att utvidgas. Storbritannien, Irland Danmark, Spanien och Grekland blev medlemmar. Något senare Sverige, Österrike och Finland. Nu blev det svårare fatta beslut, och det blev också svårare för den enskilde individen att känna samhörighet med medborgarna i övriga medlemsländer.

   Men gränsen överskreds definitivt med nästa stora utvidgning efter Berlinmurens fall. Nu handlade det om de f.d. socialistländerna plus några till. EU har definitivt blivit för stort för att den där gemenskapskänslan ska finnas kvar. Därför bör tills vidare inga fler länder tas in och definitivt inte jätten Turkiet.   

Turkiet har cirka 75 miljoner invånare och en relativt stor folkökning. Snart skulle Turkiet vara EU-landet med störst befolkning och därmed ha högst antal röster i beslut som grundas på befolkningens storlek i respektive land. Vad kan det leda till?

Vi kan inte bortse från att Turkiet skiljer sig från övriga EU-länder.

Känner sig turkar verkligen som européer? (Jag bortser då från att större delen av Turkiet faktiskt ligger i Asien).
Finns det några europeiska värderingar, eller en europeisk värdegrund? Det talas om det i EU:s skolprojekt, och då ska sådant som demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen lyftas fram.

Ingen tvekan om att det finns allvarliga brister i allt detta i Turkiet.

Varför vill Sverige ha in Turkiet i EU? Carl Bildt brukar säga ”av strategiska skäl”. Jag har aldrig hört honom förklara, vad han menar med det. Han kan mena att ett medlemskap skulle ge EU bättre möjligheter att få inflytande i de kaukasiska länderna. Kanske också i andra muslimska länder, som Turkiet har inflytande över. Att säga nej till Turkiet skulle då, enligt Bildt, kunna innebära en förlorad chans få bra kontakter med den muslimska världen.

   Men dylika strategiska synpunkter bör inte vara vägledande för medlemskap i EU. I varje fall inte om målet är att individen ska ha kvar en liten känsla av samhörighet med medborgare i andra medlemsländer.