Kennedy

Det har i dessa dagar stått mycket om familjen Kennedy i medierna. Det har gått 50 år sedan president John F. Kennedy mördades. De flesta något äldre svenskar vet vad de gjorde, och var de befann sig den dagen.
   Så är det också, när det gäller mordet på Olof Palme. Och även de utpekade och troligaste mördarna har vissa likheter. Båda var misslyckade, utstötta figurer, som - om de verkligen var gärningsmännen - begick brotten utan assistans från annat håll.
    Men tydligen har det varit svårt att få acceptans för att storheter som Kennedy och Palme skulle ha blivit mördade på ett så tarvligt sätt. Det borde i stället ha rört sig om en konspiration på internationell nivå, och med professionella mördare.
   Bilden av president Kennedy har förändrats mycket. Han förknippades i början av karriären  med ungdomlig handlingskraft och friskhet. I en berömd tv-duell med dåvarande vicepresident Nixon vann han poänger på grund av sitt utseende. Nixon såg grådaskig ut; Kennedy solbränd och frisk. Men solbrännan hade orsakats av alla piller han måste stoppa i sig. Han hade skadats allvarlig under andra världskriget och fick under resten av sitt liv bära korsett och ta mediciner för att hålla tillbaka värken. Det var så mycket han stoppade i sig att han kan ha varit läkemedelsförgiftad.
   Han hade högst motvilligt gett sig in i politiken. Hans äldre bror, som omkom under andra världskriget, skulle blivit politiker. Kennedy tvingades av sin pappa att ta över den uppgiften.
Han växte dock in i rollen och förmodligen hade mycket kunnat bli annorlunda, framför allt Vietnamkriget, om inte tragedin i Dallas inträffat.
Det blev den tredje sonen Robert Kennedy som fick ta över politikerrollen, men även han mördades, när han 1968 försökte bli presidentkandidat för Demokraterna. Robert Kennedy var kanske den Kennedy-broder, som hade de bästa förutsättningarna att bli en framstående politiker. Han satsade på att dra till sig underklasserna i USA genom att skapa en "regnbågskoalition". Men det är tveksamt om det hade räckt för att bli president. Troligen hade han inte ens lyckats bli Demokraternas presidentkandidat. På den tiden spelade primärvalen inte samma roll som i dag. Robert hade inte tillräckligt inflytande över partiapparaten. Och hans Regnbågskoalition uppskattades inte i många delstater av USA. Trots detta kan man nu i samband med 50-årsdagen se uppgiften att Robert Kennedy blivit president, om han inte mördats under valkampanjen.
Familjen Kennedy kommer att fortsätta att fascinera världen. Det sammanhänger med att nyckelpersonerna drabbades av ond bråd död. Men det beror även på att de var stora personligheter.
Vad kommer medierna att ta upp på hundraårsdagen?