Allsvenskan: En skammens dag!

”Det får inte hända igen!”

Än en gång heter det så.

Så har det sagts många gånger alltsedan 2002, då Tony Deogan slogs ihjäl i ett huliganslagsmål.

Det är lätt att fälla orden ”det får inte hända igen”, men desto svårare att komma överens om vad som vad som måste göras för att det inte skall hända igen!

   Men i det som för några år sedan var huliganlandet nr 1, nämligen Storbritannien, har man nästan lyckats utrota huliganismen. Frågan är om inte Sverige övertagit Storbritanniens tätposition! Det lär bli svårt för oss att få förtroendet att bli värd för t.ex. Europamästerskap i fotboll.

   Dagen efter olycksdagen spelades det också några allsvenska matcher. De inleddes med en tyst minut, som i varje fall spelarna och klubbarna tog på allvar. Men trots att det inte gått mer än 24 timmar sedan tragedin ägde rum, kunde inte huliganerna hålla sig lugna. På Friends Arena tände några göteborgare (?) bengaler . Domaren hotade bryta matchen, när AIK-are kastade in skräp på  planen. Fotbollshuliganena har svårt för att bryta sitt handlingsmönster.

   Illgärningen mot Djurgårdssupportern fick mycket annat anmärkningsvärt att hamna i bakgrunden. Det är synd, eftersom det skulle kunna bidra till att förklara illdådet.

Här ett exempel: Många Djurgårdshuliganer åkte till Hälsningborg redan under lördagen. De tittade in på krogen The headless Swan. Här en beskrivning om vad som hände:

 ”Huliganerna kastade flaskor på gästerna, högg dem med bestick och rev ned inredningen. Stolar och bord vältes eller slogs sönder. Fem personer fördes till sjukhus. Innan polisen hann fram lyckades några huliganer  lämna platsen. Tre män, samtliga i 30-35-årsåldern, greps dock  och anhölls senare. - Det var fullständigt kaos, glassplitter flög omkull och angriparna slogs besinningslöst, säger Michek Cavalli, som driver krogen”

 Det finns anledning förmoda att Hälsingsborgshuliganer dagen därpå ansåg sig ha rätt att slå tillbaka och hämnas. Händelsen vittnar också om att ledningen för Djurgården inte har någon som helst möjlighet att styra över klubbens huliganer. Tyvärr är det lika illa för AIK. Frågan är om inte i stället huliganerna bestämmer över AIK och Djurgården. Detta är en viktig faktor, som förklarar, varför det är så svårt att i Sverige komma tillrätta med huliganproblematiken.