När jag var ung, var vi många som beundrade Israel. Det var
regionens enda demokrati, där rådde jämställdhet mellan könen (trodde vi). Alla
hade ju värnplikt, kvinnor och slogs på lika villkor mot fienderna. Och Israel
hade sina kibbutzer, där barnen uppfostrades kollektivt och där män och kvinnor
hade samma rättigheter och skyldigheter. Många svenska ungdomar drömde om att
få tillbringa en sommar på en kibbutz.
Och det lilla Israel, helt omringat av en fientlig arabvärld,
hade trots sin litenhet lyckats besegra araberna efter sin
självständighetsförklaring. Araberna var
ju inriktade på att utplåna Israel; det hade vi flera bevis på. Egypten hade
till och med gått händelserna i förväg genom att ge ut frimärken, på vilka man
såg ett brinnande Israel gå under. Men ingen tvekan om att Israel ville ha fred
inom sina gränser (trodde vi). Dess förste legendariske president hade ju sagt:
”vi har tillräckligt med sand”.
Men allt det vi
beundrade, håller sedan länge på att försvinna. Efter sexdagarskriget 1967 var
hela Västbanken ockuperad och i allt högre tempo tillåts bosättare slå sig ned
på palestiniernas mark. Premiärminister Benjamin Netanyahu har deklarerat att
inga bosättare ska drivas bort under hans tid, och det nya stjärnskottet i
israelisk politik Naftali Bennett (naturligtvis en gammal elitsoldat) vill göra
allt för att förhindra en tvåstatslösning. Det märkliga är att immigranter från
USA och Europa (även Sverige!) ser det som självklart att de har rätt slå sig
ned på palestinsk mark och köra bort de gamla ägarna. Gud har gett dem den
rättigheten. Hela västbanken har Gud gett åt Israel!
Den jämställdhet mellan könen vi trodde fanns har ersatts av
en diskriminering av kvinnor som påminner om huvudfiendens – islamisterna. Den
utövas på bussar, där kvinnor endast får sitta längst bak och måste vara
propert klädda för att inte framkalla lust hos mannen. Det är de ortodoxa
judarna, som drivit igenom denna ordning på busslinjer till och från deras
bosättningsområden. Numera talas det inte bara om ortodoxa utan även ultraortodoxa.
Dessa gruppers andel av befolkningen stiger hela tiden, eftersom kvinnorna i
familjerna förväntas föda många barn under sin fertila tid. Själv har jag svårt
att tro att en kvinna kan må bra av kravet att helst föda ett barn om året.
De ortodoxa är också befriade från kravet på värnplikt. Men
deras politiska krav (att lägga beslag på hela Västbanken) innebär ju att
Israel måste hålla sig med många soldater och poliser.
Värnplikten slipper de med motiveringen att de ser som sin
uppgift att aldrig kriga utan ägna livet åt att studera heliga skrifter. Men
likafullt tillgriper de våld. En israelisk premiärminister mördades under en
fredsmanifestation. ”Det var Gud som styrde mig”, sa den skyldige. En cyklist
som inte vilade på sabbatsdagen körde på en tunn (men stark) tråd som satts upp
på cykelstigen i höjd med hans hals. Den kvinna som inte respekterar förbudet att
sitta i främre delen av bussen kan råka illa ut.
Barnen sätter de ortodoxa i skolor, där undervisning i moderna
vetenskaper delvis har ersatts av ytterligare religionsstudier. Israel är ännu
världsledande när det gäller teknik och vetenskap men det blir omöjligt behålla
den positionen, om allt färre skolelever fått den nödvändiga grundutbildningen.
Än värre: Om utvecklingen fortsätter, kommer snart den dag,
då de ortodoxa grupperna utgör en majoritet av befolkningen. Då har det Israel
vi beundrade upphört att existera!
Men
innan dess är risken stor att ett försvagat Israel utsätt för väpnade
konflikter landet inte klarar av. För den palestinska befolkningen kommer inte
att finna sig i att bosättarna lägger beslag på återstoden av deras mark . De
kan räkna med att få ett kraftigt stöd av hela den arabiska världen. Israel har
hittills alltid kunnat räkna med stöd från USA. Det är kanske inte helt
självklart i framtiden Dels är även USA
försvagat och måste skära i militära utgifter. Men dessutom finns det i Amerika
en viss trötthet på Israels krav och politik.
Så om inte Israel ändrar kurs, hotas landet av en katastrof.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar