onsdag 23 januari 2013

Köttdebatten: Är ej människan en allätare?


Det är tröttande och irriterande med alla dessa myndigheter och organisationer, som vill tala om för oss, hur vi ska bete oss i olika livssituationer. Vem minns inte när Socialstyrelsen skulle upplysa oss om hur många brödskivor om dagen vi skulle tugga i oss. Fast det var visst en organisation som hette Brödfrämjandet, som låg bakom den kampanjen.
Nu är det köttet, som bör hamna bland övriga sopor och sedan inte inhandlas alls, om vi ska rädda världen undan klimatförändringar. Det tycker Jordbruksverket (något förvånande) och Naturskyddsföreningen (Självklart!)
   Visst är det så att köttproduktion skapar växthusgaser. Men att ge sig på den svenska produktionen är enfaldigt.  Dess storlek är inte mycket mer än vad ett sandkorn är i en öken. Menar förbudsivrarna att världen skulle ta intryck och följa oss, om vi försöker stoppa köttätandet? I så fall ännu ett exempel på en storsvensk illusion: ”Vi är bäst, låt oss tala om världen, hur de ska göra”.
Stopp för svensk köttproduktion leder inte till minskad konsumtion utan till ökad import av kött – och kanske av ett slag som framkallar än mer växthusgaser.
   Men ska vi inte ha några jordbrukare kvar i vårt land? Mjölkbönderna håller på att ge upp. De har drabbats av ökade kostnader, samtidigt som mejerierna sänkt sitt mjölkpris till dem. Köttproduktion  är olämpligt och fåravel svårt, inte minst på grund av vargarna. Så vad ska de återstående bönderna leva av?
Till sist: Jag lärde mig en gång att människan är en allätare. De ska ju hämta sin föda från både växt- och djurliv. Då borde det inte vara lämpligt att enbart äta grönsaker.
Har jag fel?
        

Inga kommentarer: