Pisa! Vems är felet?

Det tar emot att blogga om PISA-undersökningen. Jag tycker det är förfärligt hur den utnyttjas av de rödgröna.

Det svenska raset var inte helt oväntat – det finns orsaker.

Naturligtvis kastar sig politiska motståndare nu över utbildningsminister Björklund: Han har misslyckats, allt är hans fel.

Men det är hans kritiker som har fel! Björklunds många reformer har nätt och jämt landat. Det handlar t.ex. om en ny lärarutbildning, nytt betygssystem, nya läroplaner.

   En gång i tiden hade vi småskollärare som verkligen kunde lära ungarna att läsa och skriva. Men sedan fick vi s.k. ”tidigarelärare”, vars kunskap om det låg på en betydligt lägre nivå. Vi fick också lärare med mycket bristfälliga kunskaper i matematik. De hade nätt och jämt haft någon matte under sin gymnasietid. Resultatet blev att svenska elever låg i den absoluta botten i matematik i två internationella undersökningar 1964 och 1980.

(Nu påstår många debattörer att den svenska nedgången började för 20 år sedan, något som således är helt felaktigt!)

En helt annan anledning till att det går dåligt för svenska elever är oordningen i alltför många klassrum. Elever pratar med varandra, kommer för sent och har hög frånvaro. Där ligger Sverige i topp! När medierna nu intervjuar elever är det just detta som många pekar på. De nämner också att på t.ex. mattetimmar skall de ofta arbeta självständigt och då är det risk att inte mycket blir gjort för att de sitter och pratar om annat.  Jan Björklund har reagerat mot detta och påpekat att vi måste återgå till mer ”katederundervisning”, där läraren går igenom, ställer frågor och kollar om eleverna förstått.

   Det bör också påpekas att inledningen på nedgången (den hade börjat på 1960-talet) sammanhängde med att socialdemokraterna ej längre ansåg att skolan i första hand skulle ge eleverna ”kunskaper och färdigheter”. Viktigare var den fostrande uppgiften.

      

Tillståndet i framför allt grundskolan har gjort att läraryrket har blivit mindre attraktivt. Detta beror också på att lärarnas löner försämrats. Det har framför allt gjort det svårt att få tag på behöriga lärare i naturvetenskapliga ämnen liksom i matematik. I sista hand går naturligtvis det ut över eleverna.

    Det enda som jag vill klandra Jan Björklund för är friskolereformen och principen att ”skolpengen följer eleven”. Dessa reformer leder till att vi får stora kvalitetsskillnader mellan skolorna. Det enda riktiga vore att häva dessa reformer – men det kommer knappast att ske.

Ett annat stort misstag var kommunaliseringen av skolan. En följd blev att lektorstjänsterna i det närmaste försvann. En kraftig sänkning av lärarkårens kompetens på gymnasiet!