Naturromantikerna och vargen.

På Svenska Dagbladets debattsida (Brännpunkt) fanns 27/12 en debattartikel med inte mindre än 19 undertecknare, som beskriver sig som fotografer, författare, journalister, filmare, tecknare och illustratörer.

Första meningen lyder: Kärleken till naturen är viktig för oss.

Sista meningen: Vi vill ha en ny rovdjurspolitik där naturen och det vilda får ta plats. 

 De säger sig älska naturen och menar att rovdjuren ”är vackra, spännande och lite mystiska”, eftersom ”de står för ”det vilda, det vi inte kan styra… Det finns en frihetskänsla och styrka över rovdjuren som är nyttig för oss människor.”

Detta är onekligen en form av naturromantik, som ”verklighetens folk” (t.ex. glesbygdsbor, som har vargen inpå stugknutarna) har svårt att förstå.

Det vore intressant att få veta, hur stor erfarenhet av vargen som artikelförfattaren har. Visst, en del av dem har säkert gjort utflykter, beskådat och fotograferat en och annan varg. Det har säkert gett dem tjusiga upplevelser och kanske intäkter. Men för fårbonden blir vargupplevelsen helt annorlunda, när han upptäcker att samtliga djur är rivna och döda. Det handlar ju just om ”det vilda vi inte kan styra”: Vargen äter sig inte mätt på ett djur och låter övriga leva. Vargen dödar alla han kommer över.

   Och om hunden, som betraktats som en kär familjemedlem, blivit ihjälbiten av en varg, är det svårt att falla i trans inför det ”spännande” och ”mystiska” rovdjuret.

   Vargfrågan splittrar Sverige. Naturromantikerna finns i storstäderna. Glesbygdsborna kan hålla sig för skratt, när vargfrågan diskuteras.

Jag erinrar mig vad en landshövding en gång sa, när vargfrågan var på tal: Man borde plantera in varg i Mälardalen i hopp om att naturromantikerna skulle kunna bli mer realistiska.

  Men i motsatts till människor flyttar inte vargarna till Stockholmsregionen. Dom koncentrerar sig till andra regioner i Sverige. Flest vargar är det i Värmland. En följd av det är att det börjat bli ont om älg i de värmländska skogarna.  

  

Artikeln vänder sig mot ett riksdagsbeslut, som skulle kunna halvera antalet vargar i Sverige. Men naturromantikerna kan sova lugnt. Det kommer inte inom överskådlig tid att bli någon avskjutning av varg. De organisationer som stödjer naturromantikerna har redan överklagat beslut om vargjakt. Och rättsväsendets kvarnar mal långsamt.