"Besinningslösa nybyggen!"

”Besinningslösa nybyggen”. Så lyder rubriken på en insändare i Expressen 14 januari. Den är skriven av en stockholmare; tydligen en av många som reagerat mot rivnings- och byggraseriet i huvudstaden: 

”Jag och många med mig är förfärade över att vår stad med förorter exploateras besinningslöst. Fina bakgårdar och skolgårdar i Stockholm bebyggs trots kraftiga protester. De gigantiska projekten, Arenastaden och Hagastaden, förstör trivsamma områden och är som väntat även ekonomiska katastrofer.”

   Orsaken till nybyggnationen är behovet av att skaffa bostäder till alla nya stockholmare. Stockholm växer med cirka 60000 människor om året. (”Ett Skellefteå varje år!”) Det gör huvudstaden till en av Europas mest snabbväxande storstäder. I planerna ingår att på några år bygga så många nya bostäder att de skulle kunna ge tak över huvudet år hela Malmös befolkning. I planerna igår också en skyskrapa, 75 våningar hög! Kanske har stockholmspolitikerna lidit av att Malmö än så länge har det svenska rekordet.

   Det är nödvändigt att också riva för att få utrymme för de många nya bostäderna. Många kontorshus får stryka på foten. Även k-märkta hus (sådana som ansetts ha stort kulturhistoriskt värde) offras. Stockholm måste växa maximalt!

   Om det tycks stockholmspolitikerna vara överens. Även de som ändå reagerat mot vissa rivningar. Det har några folkpartister gjort. De uttrycker sig så här i Svenska Dagbladet:

”Stockholm växer i rekordfart, och det råder ingen tvekan om att vi måste fortsätta den kraftiga utbyggnaden. Allt fler vill flytta hit, det är positivt, det är en förutsättning för tillväxt och ökad välfärd.”

Detta är ett exempel på uppfattningen att Stockholm är Sveriges tillväxtmotor. Tack vare Stockholm kan även övriga Sverige få det bättre. Ibland tecknas bilden av en boxerbåt, som drar några tröga pråmar efter sig. Men det är en falsk bild. De stora planerade investeringarna i Stockholm (bostäder, tunnelbanan, förbifart Stockholm) kommer att ta så mycket av landets resurser att föga blir över för det s.k. ”landsorten”. (Det ordet står för Sverige utanför Stockholm)

Det har sagts att lands- och glesbygdsfrågor kommer att bli en viktig fråga i valrörelsen. Jag tvivlar på det. Men det finns ett stort behov av ett parti, som pekar på att Stockholms expansion kommer att få negativa konsekvenser för landsorten – och som kräver att den skall begränsas.