Kungen gör bort sig – igen.

I skrivande stund riktas förödande kritik mot kungen för hans beslut att säga nej till en inbjudan från det norska kungahuset att delta i norrmännens firande av 17 Maj, den norska nationaldagen.

Årets 17 Maj är inte en vanlig 17 Maj. Det år i år precis 200 år sedan Norge fick sin grundlag. Och det var den svenske kronprinsen Bernadotte som spelade en viktig roll, när grundlagen kom till.

   Att hovet och kungen tackade nej vittnar om att historielösheten också nått den svenska monarkin. Det är i och för sig inte överraskande, eftersom historielösheten tycks finnas överallt i vårt land.

   Det är ej heller överraskande att kungen håller fast vid sitt beslut, eftersom han tycks vara en man som envetet håller fast vid vad han sagt och därför har svårt för att ändra sig.

Men frågan är, om han ändå inte till sist måste ge efter – denna gång. För kritiken är så intensiv, och upprördheten är enorm i Norge, som inte lider av den svenska historielösheten.

Kan inte statsministern – eller utrikesministern – tala förstånd med honom?

De kan ju påpeka att vi förlorar miljarder, om norrmännen slutar åka till Sverige för att handla.

Eller kan inte kronprinsessan prata med sin pappa?