Anna: Är detta en normal vårdnadsutredning?

Äntligen skulle Annas rättegång om vårdnaden av barnen äga rum.
Jag var där som lyssnare och råkade ut för många överraskningar.
När jag kom till den sal i tingsrätten, där det skulle äga rum, så stod det till min stora överraskning på en lapp: "Förberedande överläggning". Jag förstod ingenting. Rättegången hade ju blivit uppskjuten en månad för att en grupp inom socialförvaltningen behövde "mera tid" för sitt ställningstagande i vårdnads- och umgängesfrågorna. Och Anna hade sagt att om denna rättegång gick bra, så skulle hon kunna åka hem, om några veckor. Var inte det omöjligt, om detta endast var en förberedande överläggning?
   Och överraskningarna fortsatte, när rättegången började. Visserligen var inledningen traditionell. Advokaterna började med att lägga fram sina klienters yrkanden, men därefter krävde båda att vårdnads-, umgänges-, och boendeutredningar skulle göras. Och en av advokaterna menade att "vi måste avvakta den pågående polisutredningen. "
Nu snurrade det i huvudet. Jag visste ju att socialen gjort två utredningar. En av dem hade ju tagit så lång tid att rättegången fått skjutas upp. Och den andra var minst lika grundlig.  Polisutredningen var klar i maj.
    Ett annat bevis på att det endast var en förberedelse var det faktum att inga vittnen var kallade.
Det verkliga dråpslaget mot min förhoppning, att denna tvist snart skulle vara över, kom när rättens ordförande förkunnade att nya utredningar skulle göras och de måste vara klara i januari 2014 
. 

En vecka senare publicerades besluten från det förberedande mötet. Där kunde jag läsa att den utredning, som socialen krävt mera tid för att klara av, kallades för "socialnämndens snabbutredning".
Det visade sig att Anna blivit ensam vårdnadshavare men endast interimistiskt, d.v.s. i väntan på den kommande huvudförhandlingen, som ju tidigast kan äga rum en bit in på 2014. Och därefter kan det ta några veckor innan besluten publiceras. Och både det interimistiska beslutet och de som fattas i huvudförhandlingen kan överklagas - och blir det säkert också.
Det här kommer aldrig att ta slut.
Jag kan inte låta bli att jämföra med hur vårdnadsutredningar gick till för cirka 30 år sedan. Kommunen tillsatte då en vårdnadsutredare, som kanske var klar efter två månader. Ibland inhämtades yttrande också från barnpsyk. Förberande förhandlingar kunde förekomma, men då kom huvudförhandlingen ganska snart efteråt. Det gick alltså mycket fortare, och det krävdes oftast endast en utredning.
I Annas mål kommer det att handla om minst sex utredningar och i varje utredning har mer än en utredare deltagit. Sammanlagt har cirka 20 personer arbetat - mot en på min tid. Hur mycket mer har det kostat? Är slutsatserna i Annas ärende 20 gånger säkrare?
Jag tvivlar.