När gravt handikappade Nis
Beqiri avvisades och anlände till Kosovo med sin mamma(Besa) och syskon, gick det inte riktigt som Migrationsverket hade
tänkt sig. Familjen hade efter cirka 4 år i Sverige fått slutgiltigt nej på
sina ansökningar om uppehållstillstånd. Nis har en allvarlig CP-skada och var
vid ankomsten till Sverige kraftigt undernärd, och hans spasmer gjorde att han
hade svårt att äta själv. Han fick då en sond inopererad i magen, som gjorde
att han kunde få den näring han behövde.
Han är även rullstolsbunden, men hans allmäntillstånd
förbättrades markant under tiden i Sverige. Genom svensk sjukvård har han fått
den näringslösning han behöver, och eftersom mamma Besa tvivlar på att det går
att få tag på den i Kosovo, har han med sig näringslösning, som ska klara honom
i cirka 2 månader.
Men enligt Migrationsverket kan han i Kosovo
få den vård han behöver, inklusive den nödvändiga näringslösningen. Det var det
huvudsakliga skälet till att familjen blev avvisad.
Därför måste det
ha varit pinsamt för Migrationsverket att personal på flygplatsen i Prishtina
(Kosovos huvudstad) först vägrade släppa in Nis i Kosovo – med motiveringen att
Kosovo inte kunde ge honom den vård
han behövde.
Uppgifterna om vad som hände går något isär, men klart är
att familjen först fick vänta cirka 4 timmar på flygplatsen och sedan
tillbringa natten i ett rum i närheten. Familjens problem uppmärksammades även
av media i Kosovo, och tydligen var det läkare, som först vägrade skriva på ett
dokument, vilket hade gett klartecken för familjen att komma in i Kosovo. En
sådan källa uppger att en läkare hotades med att få sin läkarlegitimation indragen, om han inte skrev på. Det pågick också
en ”maktkamp” mellan Kosovos hälsoministerium,
som inte ville ta emot Nis på grund av hans vårdbehov, och inrikesministeriet, som” hänvisade till en överenskommelse med EU”.
Sistnämnda uppgift kommer från Elsa Wegerif, pensionerad diakon i Filipstad.
Hon har flera gånger haft kontakt med Besa efter avvisningen.
Dragkampen vanns tydligen av inrikesministeriet.
Men vad kan ligga
bakom inrikesministeriets ”överenskommelse med EU”? Det är svårt att tänka sig annat
än att det var en svensk myndighet, som var inblandad och tryckte på!
Var det Migrationsverket, som tyckte att det vore pinsamt,
om familjen skickades tillbaka till Sverige?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar