Minska på antalet partiledardebatter i tv!

I Sverige hade vi länge den traditionen att under valår drog valrörelsen igång efter industrisemestrarna. Det innebar att partierna började sätta upp sina affischer i början av augusti, och ungefär samtidigt dök det upp annonser i tidningar. Något senare började valrörelsen i radio och tv. Då var det ungefär en månad till valdagen.

   Nu finns inget kvar av de traditionerna. Det är omöjligt att säga, när en valrörelse börjar. Partierna är på hugget året runt och det ordnas debatter mellan partierna oavsett om ett val närmar sig eller inte. Mitt i sommaren har vi varje år Almedals-veckan.

   Varför har det blivit så? Kan det inte få negativa följder för partiledningarna att tvingas till ständig beredskap för debatter, där det gäller att inte göra några misstag, som snabbt avspeglar sig i opinionsmätningar?

   I går var det i tv en stor batalj mellan partiledarna, som måste ha lagt ned mycket tid på att förbereda sig. Vässa argumenten, välja rätt kläder, ansiktsuttryck, mm.

Medierna skruvade upp förvändningarna som om det handlade om ett stort fältslag – eller en VM-final i hockey.

Vad blev resultatet?
Alla har väl klart för sig att när politiker debatterar, så handlar det aldrig om en saklig diskussion, där deltagarna prövar varandras argument. Det är omöjligt att Löfven eller Reinfeldt skulle kunna säga: ”det ligger något i det du säger. Du har rätt!” Politiker som fäktas är snarare demagoger; de vänder sig till tittarna och medierna och upprepar samma budskap om och om igen. Det kan vara kryddat med uttryck som rådgivare rekommenderat, t.ex. Löfvens ”jag HATAR arbetslöshet”.

 Efter debatten kommer den viktigaste frågan: Vem vann, vem förlorade? Svaret kommer från opinionsinstituten. I denna debatt fokuserade medierna på fighten mellan Löfven och Reinfeldt. Enligt Expressens undersökning vann Reinfeldt en klar poängseger, enligt Aftonbladet gick det något sämre för honom, eftersom han hade ”hångrinat” åt Löfven.

   Men det mest negativa med debatten i Agenda var det uppskruvade tonläget, ilskan – och oordningen. Ett tag pratade alla i munnen på varandra, så att det började likna det tv-program som Sveriges Television gett namnet Debatt.

Så illa har det inte varit i någon tidigare partiledardebatt i tv!

Vad blir nästa steg, om den utvecklingen fortsätter?
Att några börjar slåss?    

Själv skulle jag vara tacksam, om vi gick tillbaka till den gamla tågordningen: Valrörelsen börjar i augusti! Politikerna bör sluta att debattera stup i kvarten. Då får de mera tid för sina egentliga uppdrag: Att regera eller att fingranska dem som regerar.