Det vore dumt att förbjuda lärare att ge läxor!

Det har brutit ut en debatt om läxornas vara eller inte vara. Som vanligt är de som gör tvärsäkra påståenden om detta ganska okunniga.

   Själv har jag en hel del erfarenhet, eftersom jag varit gymnasielärare under ett helt yrkesliv. Jag har dessutom varit med om en s.k. försöksverksamhet som bl.a. gick ut på att inga läxor skulle få förekomma.

   Det var under flumpedagogikens blomstringstid. Den huserade inte minst på dåvarande Skolöverstyrelsen, (SÖ) och det var just den myndigheten som skulle starta en försöksverksamhet, som gick ut på att ersätta lärare med tv-program. Men det förnekade projektledarna, när de kom till min skola. Det fanns dock hos oss en lärare med goda kontakter med SÖ:s inre cirklar, så vi visste vad dom var ute efter.

Vi var en av cirka sex skolor runt om i Sverige, som deltog i projektet. På den tiden var det bestämt vilka moment av ett ämne, som skulle studeras i respektive årskurs av gymnasiet. Men det brydde sig projektledarna från SÖ inte om. Projektet genomfördes i gymnasiets årskurs ett och eleverna fick syssla med helt andra ämnesområden än vad de skulle göra enligt kursplanerna. Ett var arbetsmiljön, som fått stor uppmärksamhet.

Eleverna fick först se ett tv-program. Där fick de se en beskrivning av hur en teatergrupp såg på det s.k. ”löpande bandet”. Ingen positiv syn precis! Därefter fick de arbetsuppgifter. Frågorna, som skulle besvaras, var av typen ”Stryk under ordet potatis och diskutera med din kamrat”.

Det fortsatte i den stilen moment efter moment. Projektledningen hade betonat för oss att läxor var onödiga och det hade de på sätt och vis rätt i. Det var svårt att hitta läxuppgifter!

   Men eleverna skulle ha betyg och det blev ett stort problem. Det tillsattes en grupp med en representant för varje deltagande skola, som skulle sätta samman ett prov. Den arbetade med sin uppgift, men fick ge upp. Den konstaterade att eleverna inte hade lärt sig någonting och då gick det inte att konstruera prov.

    Nu fick projektledningen kritik från alla deltagande skolor, vilket ledde till att projektet lades ned i förtid. Men eleverna drabbades. De hade inte läst någonting av det som de enligt kursplaner skulle läsa i årskurs 1. Och de hade knappast någon nytta av det de sysslat med i årskurs ett, när de började kurskurs två.

 Min erfarenhet, då som nu, är att det framför allt är flumpedagoger som förordar läxlöshet. Den som ringaktar kunskaper i skolan har lätt för att också ringakta läxor.

   Här är några sammanhang, där läxor i skolan kan vara värdefullt:

*Läraren går igenom ett nytt avsnitt. Läxan till eleven blir att försöka sammanfatta, repetera det han/hon gått igenom. Läxan blir en del av inlärningsprocessen.

*En läxuppgift kan också användas som ett sätt att stimulera elevens kreativitet: att komma med egna exempel på det som tagits upp under en lektion. Det kan vara bra att detta äger rum, när eleven hunnit koppla av några timmar efter det att han/hon kommit hem.

*Vi kan inte komma ifrån att det finns företeelser, som eleven måste lära sig utantill, t.ex. alfabetet och multiplikationstabeller. Att en stund hemma repetera så att de sitter! Vidare har vi glosor i främmande språk. En stunds övning hemma skadar inte!

*Föräldrars möjligheter att ta del av skolans arbete underlättas, om elever har hemuppgifter. Nu är en invändning mot detta vanlig: Elever kan ha föräldrar som själva har otillräckliga kunskaper. Men lösningen ligger inte i att förbjuda läxor. Det måste vara möjligt att ge de eleverna läxhjälp i skolan.

   Jag skulle säkert kunna komma på fler exempel på läxors positiva roll, men nu börjar det bli sent på kvällen.