"Först rev de bostäder, sen blev det brist på dem"

Jag såg i lokaltidningen att det nu är brist på bostäder i Filipstad. Det beror i viss mån på flyktingar, som efter uppehållstillstånd blivit kommunplacerade i just Filipstad. Men framför allt är det Bergsskolan, som drar till sig alltfler studenter. Bergskolan, grundad 1830, är en skola på högskolenivå och avsikten var väl från början att förse Bergslagens gruvor med rätt arbetskraft. Numera utbildas högskoleingenjörer och högskoletekniker inom berg och metall. Efter examen har studenterna bra möjligheter att få jobb även i verkstadsindustrin.

Det är inte mycket som expanderar i Filipstad, men det gör Bergskolan, som tar emot fler och fler elever. Men de måste ha någonstans att bo. Det hade inte varit något större problem, om det inte varit så att Filipstad är en av de kommuner, som genom avtal med Statens Bostadsnämnd, åtog sig att riva ett stort antal bostäder.

   Om vi backar cirka 15 år, så stod många lägenheter tomma i många glesbygdskommuner. Det berodde på befolkningsminskning de styrande inte räknat med. Det var svårt få hyresgäster till nyproducerade hus. Kommunala bostadsbolag höll på att gå i konkurs. När läget blev kritiskt, gick staten in och lovade hjälp – men med villkor. Kommunerna måste lova att riva visst antal lägenheter. I många fall var det tämligen nya och fräscha hus, som maldes ned till grus. Synd! Det fördes fram alternativa lösningar, t.ex. att flytta hus till Stockholm, men det visade sig inte genomförbart.

   Dock dök det upp en annan möjlighet. Det fanns utländska företag, som erbjöd sig att köpa rivningshotade hus och göra om dem till fritidsbostäder för sina landsmän. Särskilt aktiva var norska företag. Ett av dem, Svensk Fritid, ville köpa hus i Filipstad. Två låg intill en sjö. Kommunen var intresserad – men staten vägrade ändra rivningsavtalet. Så det blev grus även av de husen. Och det blev grus av många andra.

Om dessa framtvingade rivningar inte blivit av, hade det i dag varit betydligt lättare erbjuda Bergskolans elever studentrum. Kritiken bör i första hand riktas mot staten och dess benhårda krav på rivningar, som skulle genomföras – till varje pris.